torsdag 26 november 2015

Om principer

Från EUs mest generösa land vad gäller asylrätt, till så restriktiv som är möjligt utan att bryta mot internationell rätt, inom loppet av några veckor.

Ingen ska få permanenta uppehållstillstånd, inte heller barn. Alla ska försöka leva sina liv utan att veta om de kommer bli utvisade om något år. Ett enormt hinder för integration givetvis, förutom att det i det korta perspektivet kommer att öka myndigheternas belastning.

Ensamkommande barn utan rätt papper ska genomgå medicinska undersökningar för att få sin ålder fastställd. En metod som är helt osäker och orättssäker. Eftersom metoden inte har högre konfidens än nuvarande metoder så är det en fullständigt meningslös skenåtgärd som bara syftar till att göra det lite jobbigare att vara ett ensamkommande flyktingbarn.

Men det förutsätter att man över huvud taget kommer in. Utan ID kommer du inte in längre, via buss, tåg, eller båt. Sextio procent av alla flyktingar har inga ID-handlingar.

"Alternativt skyddsbehövande" får inte längre återförenas med sin familj.

Åtgärderna påstås syfta till att fler ska söka sig till andra länder. Sverige stänger för att få andra att öppna sig. Omedelbart följer Danmark efter och vill stänga till. Att vara mer generös än sin granne är lika med katastrof. Kommer Tyskland eller andra länder att följa efter, inspirerade av Sveriges nya hårda linje? Den sista lilla gnistan hopp om solidaritet inom Europa släcks.


Bara härom månaden stod statsministern och sa så här:

"Europas samarbete föddes ur erfarenheterna från vårt eget fasanfulla krig. I år är det 70 år sedan. Vi sa: ”Aldrig någonsin ska det ske igen.” Vårt samarbete enade Europa efter det kalla krigets slut. Vi sa: ”Aldrig mer murar för att göra skillnad på människa och människa.”
Nu måste vi återigen bestämma vilket Europa vi ska vara. Mitt Europa tar emot människor som flyr från krig, solidariskt och gemensamt. Mitt Europa bygger inte murar, vi hjälps åt när nöden är stor.
[...]
Och vi ska fortsätta vara ett land, som bär solidariteten som vår största stolthet.
[...]
Det är ett Sverige att vara stolt över."


Och Åsa Romson och Gustav Fridolin sa så här i ett inlägg från 2014:
"Vi kommer aldrig att försvåra för människor att komma till Sverige."

Har regeringen verkligen uttömt alla andra möjligheter? Har någon skatt höjts? Att akut höja koldioxidskatten när det krisar skulle ju annars kunna tänkas vara i linje med en rödgrön regering. Har man vänt upp och ner på varje sten i det civila samhället för att hitta resurser och boplatser? Vad har vi vanliga medborgare tvingats uppoffra på grund av denna enorma humanitära kris? Eller hade man inte fått igenom någon annan politik än maximal åtstramning? Men S+MP+C+V utgör ju 181 potentiellt flyktingvänliga mandat i riksdagen mot de övrigas 167.

Regeringspartierna har genom denna historiska helomvändning fullständigt raserat sin trovärdighet. Hur ska någon kunna ta en socialdemokratisk eller miljöpartistisk politiker på orden igen? Hur ska en väljare i framtiden förhålla sig till principer som Löfvén, Romson, Fridolin och andra talar sig varma över? Hur vet vi skillnaden på de principer som kommer gälla, och de som kommer att överges när det blir för politiskt kostsamt?

Det är enkelt att stå upp för sina principer i debattartiklar och tal. Det är svårare att göra det i praktiken när väl läget är skarpt.

Detta är inte ett Sverige att vara stolt över.

tisdag 18 augusti 2015

Projekt Sommar 2015: 10-16 augusti - Magnus Nilsson, Maria Strømme, Owe Sandström, Fredrik Reinfeldt, Ben Gorham, Seinabo Sey, Ulla Skoog

10 augusti - Magnus Nilsson

Prat: 
Magnus är kock och låter så gott som hela programmet handla om mat. Bra! Dessutom från flera intressanta vinklar, såsom vad som skiljer mat från andra kulturuttryck, hur matkulturen, sättet att framställa mat, och hantera råvarorna förändrats genom tiderna. Rapporten från en fäbod är intressant, och alltid uppfriskande när folk tar sig till lite andra grepp än att bara sitta och prata instängda i en studio.

Musik: 
Indierock och lite sånt. Junip, Säkert!, The Tallest Man on Earth... Ingen knytning till ämnet, men helt OK musik.


11 augusti - Maria Strømme

Prat: 
Hurra, ännu en kunnig människa som pratar om sitt specialområde! Här är det medicinsk nanoteknik för hela slanten, och o-boy vad bra det är med nano! Maria utlovar alla möjliga otroliga framsteg som snart kommer göras med hjälp av nanoteknik. Även om man tycker en del av utsagorna är optimistiska så går det inte att förneka att det låter sjukt coolt. Spruta in nåt nano-jox som får kroppen att bygga ny vävnad. Nanobehållare av guld som transporterar cellgifter in i cancertumörer. Nanorör som man drar nerver igenom för att överbrygga skadad vävnad. Maria pratar om en massa häftiga grejer på en lagom teknisk nivå, så man inte känner sig idiotförklarad, men ändå hänger med.

Framåt slutet blir det tyvärr lite ointressant jobb- och företagssnack också när Maria absolut ska ställa länder mot varandra, i en stor tävling om vem som "får jobben". Men mestadels är detta ett bra Sommarprogram i vetenskapsgenren.

Musik: 
Varför spelar alla Bruce Springsteen i år? Förutom Pink Floyd och Leonard Cohen (som vi båda för övrigt också hört flera gånger förut i Sommar) så är det nästan inget här jag gillar.


12 augusti - Owe Sandström

Prat: 
Apropå att "höja statusen för läraryrket" som är en av samhällsdebattens återkommande klyschor. Här har vi ett sätt - lyfta fram en inspirerande lärare som Owe, som brunnit för yrket, och gjort en massa för att föra det framåt både på lokal och högre nivå. Owe har också gjort en jäkla massa annat. Väldigt mycket, väldigt annat. Djur och kläder har varit hans två intresseområden, vilket gett honom såpass olika roller som lärare, zoolog, safariguide, kläddesigner, och scenograf.

Musik: 
Mycket med folkkära svenska stjärnor som Tommy Körberg, ABBA, Björn Skifs, Lasse Berghagen. Motiveras av berättelsen, så +1 blomma för det.


13 augusti - Fredrik Reinfeldt

Prat: 
Ett lättsamt program. Alldeles i början pickar Fredrik på mikrofonen med näsan "som en hackspett" så att det dunkar i ljudmixen. Det är en smula bisarrt att höra en f.d. statsminister, tidigare knappast känd för sin skojfriskhet, göra något sådant, och det får mig att skratta till. Upptåget är alldeles säkert ett kalkylerat grepp för att skapa en lättsam stämning; genomgående märker man tydligt att Fredrik kan det här med retorik. Utom ibland då det svävar iväg - "för manlig spis och lesbiska", vad menar karln där egentligen?

Programmet handlar om hans kommande bok, om omställningar i livet, och att bli 50-åring. Inget om uppväxten och sånt, bara några få berättelser från tiden i politiken (och då handlar det om småroliga anekdoter som man inte hört förut), utan mest om framtiden, vilket är uppfriskande. Lite politiska åsikter blir det, men det är inte så meningsfullt eftersom de hålls på en så övergripande nivå att nästan vilken svensk politiker som helst kunde ha sagt ordagrant samma saker.

Man kan tycka många saker om den politik som Fredrik och hans kollegor i regeringen förde (och tro mig, det gör jag), men det här sommarprogrammet handlar inte alls om det. Programmet i sig faller under kategorin okej, men utan att ha supermycket djup eller substans.

Musik: 
Minns ni Bengt Baron? Just det, han som spelade "Den ena handen vet vad den andra gör", en låt som sågar honom själv och allt han står för längs med fotknölarna, samt motsäger precis det han pratade om i sitt program? Gissa vad - i Fredriks program får vi höra Ebba Grön-versionen! Tyvärr är det inte lika roligt den här gången, eftersom jag är mer säker på att Fredrik är smart nog att förstå vad låten handlar om.

I övrigt inget anmärkningsvärt.


14 augusti - Ben Gorham

Prat: 
Parfym och basket. Ännu en person med två väldigt olika karriärer. Ingen av dem är något stort intresse för mig. Har svårt att peka ut något som är dåligt med det här programmet, men det är bara ett sådant som inte fastnar på mig.

Musik: 
Mycket hip-hop, en indisk låt, och lite annat.


15 augusti - Seinabo Sey

Prat: 
Denna artist var för mig okänd. Programmet handlar om normer kring vithet, kropp, och utseende, och om Seinabo själv. Ger slående, konkreta exempel på hur normer kan yttra sig, som hur det inte finns kläder över storlek M, hur "hudfärgade" strumpbyxor och smink inte alls ser ut som ens egen hud, hur mörkhyade underrepresenteras. Apropå sig själv berättar Seinabo att hon i grundskolan gick i musikklass i Halmstad - se där! Det gjorde jag också - Kul koppling.

Musik: 
Återigen cirka två bra låtar och resten inte så värst intressant. Här är det Mos Def och Röyksopp som jag gillar bäst.


16 augusti - Ulla Skoog

Prat: 
Först blir det ganska kortfattat om hennes skådespelarkarriär. Texten är väldigt tillkrånglad. Överarbetad, och när jag inte lyssnar på helspänn utan missar något så fattar jag helt enkelt inte vad hon pratar om.

Sen blir det hus. Hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus och ännu mera hus. Gamla hus. Ulla pratar mer om byggnadsvård i sitt sommarprogram än den totala summan av allt jag någonsin hört om byggnadsvård i hela mitt liv. Och ungefär sex-sju gånger mer än jag någonsin behövde höra. Visst finns det ett allmänintresse i att höra om myglet som byggentreprenörer och kommuner m.fl. ägnar sig åt när det gäller att riva, renovera, och sabotera gamla hus, men utöver det orkar jag faktiskt inte lyssna hur länge som helst på prat om fönster, lister, fasader, puts, trä, dörrar, takpannor, isolering, färg, och glas. Ulla brinner verkligen för det här, och jag är ledsen att behöva sätta ett lågt betyg, men för mig är det här dessvärre inte roligt, inte intressant, och jag väntar bara på att det ska ta slut.

Musik: 
"Trettifyran" passar ju i alla fall utmärkt i temat, "Seasons in the Sun" och Simon & Garfunkel är väl OK.


Och det var allt! Femtiosju program, femtiosju recensioner. Tack alla som tittat in och läst! Nästa inlägg blir det sista i Projekt Sommar 2015, och då blir det en sammanfattning av säsongen.

fredag 14 augusti 2015

Projekt Sommar 2015: 7-9 augusti - Magdalena Gerger, Annika Norlin, Magnus Böcker

7 augusti - Magdalena Gerger

Prat: 
Chefen över Systembolaget pratar bolagssnack. Det blir aldrig särskilt intressant och är inte så bra berättat. Det är rent av imponerande hur vaga och oengagerande anekdoterna berättas.

Musik: 
Finner musiken mestadels intetsägande som R.E.M., ABBA. Det här programmet kommer jag glömma fortare än jag hinner säga ... vad var det jag pratade om?


8 augusti - Annika Norlin

Prat: 
Ett program helt tillägnat PMS. Vi får således nästan ingen information om resten av Annikas liv som låtskrivare och artist, men desto mer fakta om hormoner och sånt. Annika upprepar sig i några fall, men dock ett bra och lärorikt program! Gillade sekvensen om hur människor inte är så statiska som vi tror utan förändras utifrån förutsättningar, där hormonnivåer är en.

Musik: 
Måste dela ut ett högt betyg, främst för att Annika imponerande har hittat ett flertal låtar på sitt ämne - "PMS", "Hormones", "The Pill", och "Pregnant Women Are Smug"! Starkt jobbat! Listan är helt okej rent musikaliskt också.



9 augusti - Magnus Böcker

Prat: 
Han låter som en bokhandel, men är börs-VD. Det blir ganska mycket bolagssnack igen, men även lite lärorik fakta om Singapore. Situationen för pressfriheten i Singapore behandlar dock Magnus mest med en axelryckning, och det är tråkigt när han babblar om att svenska skolan är så dålig jämfört med den Singaporeanska som är så bra. Varför? Vad är det som görs bättre där, som vi kan applicera även här? Ingen aning, det säger Magnus ingenting om. Den enda mirakelkur han lägger fram är "vi måste höja lärarnas status". Herregud, vilken insikt! Tror jag aldrig hört någon annan säga något liknande förut!

Musik: 
Om det är ironi, om han på riktigt tycker om låten, eller om han bara vill döda oss lyssnare kan vi aldrig veta, men Magnus inleder i alla fall med tre och en halv minuts Genévekonventionsvidrig dansbandsmusik i form av "Jag vill vara din, Margareta". Jag kreverar. Min mage surnar, skallen snurrar, och det svartnar för ögonen. Kallsvettas blod, krampar, och hyperventilerar.

Resten var inte så värst bra heller.

måndag 10 augusti 2015

Projekt Sommar 2015: 1-6 augusti - Bea Åkerlund, Markus Näslund, Åsa Jinder, Alexander Ekman, Jögge Sundqvist, Daniel Poohl

1 augusti - Bea Åkerlund

Prat: 
Stylisten Bea lever ett maxat, hektiskt liv i Los Angeles. Trots att jag är ointresserad av mode så är det ett intressant och rätt så välberättat program.

Musik: 
Engelskspråkig pop, funk, hip-hop, rock, centrerat på 80-talet. Sisters of Mercy, Grandmaster Flash, Led Zeppelin, David Bowie, Kate Bush, med mera. Funkar bra tycker jag.


2 augusti - Markus Näslund

Prat: 
Markus bjuder på mycket hockeysnack, men programmet är ändå hyfsat tillgängligt. Den sekundära röda tråden är typ "hur olika livet kan falla ut" och funkar bra.

Musik: 
Pop-rock. Allt låter likadant, förutom att några låtar är lite mer country-fierade än andra. Bob Segers "Turn the Page" var faktiskt helt OK. Sedan kommer Metallica in och gör en cover på samma låt, fast med sitt platta, knastertorra, och odynamiska sound.


3 augusti - Åsa Jinder

Prat: 
Augustis tema så här långt verkar vara självbiografier - alla har pratat om sin egen uppväxt och sitt liv och det har inte varit några "fack-program". Samma sak gäller Åsa. Precis som de ovanstående är även Åsas berättelser hyfsat intressanta och välberättade. Hon pratar mycket om sina egna framgångar, men det är OK. Skojigt om när hon för första gången formulerade sin dröm om att bli nyckelharpist, för Joey Tempest.

Musik: 
Åsa spelar en hel del musik som hon själv figurerar i. Turligt nog har hon varit med i varierade sammanhang. Men den här låten vann alltså Eurovisionsschlagerfestivalen 1995!? Oerhört märkligt. Det låter ju bra!


4 augusti - Alexander Ekman

Prat: 
Alexander gör ett riktigt bra, roligt program om dans, lek, att gå från deltagare som dansare till att bli ledare som koreograf, att få med sig folk på storslagna visioner som att fylla en opera med vatten eller dansa nakna, att göra korkade saker på fyllan, att klä ut sig, och att ha lättstörda grannar. Detta medryckande program går ej att motstå.

Musik: 
Blandat program med klassisk musik, modern dansmusik, med mera. Inleder med fet barock, sen blir det fransk danspop (kolla videon, apropå koreografi), avskalad techno, supersoft jazz, och en massa annat.


5 augusti - Jögge Sundqvist

Prat: 
För dagens sommarvärd är träslöjd livet. Detta sommarprogram faller under genren där nördar berättar om sitt intresse - och Jögge gör det väldigt kul och bra. Programmet har en ramberättelse där Jögge försöker förklara för en kulturjournalist vad slöjd egentligen är - ett berättargrepp, vilket man inte hör i varje Sommarprogram. Berättargrepp alltså. Är det inte alla som använder... Hur som helst. Jögge för även långa samtal med björkar, och allt framförs på härlig dialekt. Slöjdämnet hade jag med nöd och näppe godkänt i när jag gick i skolan, men det här sommarpratet får väl godkänt av mig.

Musik: 
Prat: 
Här bara rasslar det på med flera riktigt bra sommarprogram i rad. Daniel, VD på Stiftelsen Expo, plockar fram nationalismens grundargument och sågar det längs med fotknölarna. Han pratar om sin mammas kärlek till papperlösa Michel, uppväxten under de främlingsfientliga 90-talsvindarna, och en thriller-liknande infiltration av Nationaldemokraterna. Intressant och bra.

Musik: 
Ständigt denna Springsteen! Och Håkan Hellström dessutom. Men även ruskigt bra från Esbjörn Svensson Trio, och en del annat helt okej.

torsdag 6 augusti 2015

Projekt Sommar 2015: 28-31 juli - Hans Mosesson, Kristina Sandberg, Maxida Märak, Stig Grybe

Prat: 
Hans är en sån skådespelare man inte kan se på bild utan att enbart tänka på rollfiguren han förknippas med - Ica-Stig. Men lyssna går bra, jag glömmer fort alla tankar på billig bacon och Dafgård-pajer. Hans berättar om lumpen i flottan, det politiska uppvaknandet, aktivism, skådespeleri och musik. Och, så klart, hur han blev reklamfilmsskådespelare och några anekdoter om den långa tiden som Ica-Stig. Så hur blir en vänsteraktivist och proggmusiker full med upptåg en symbol för konsumtion och kapitalet? Det enkla, men ändå rätt så rimliga svaret är (spoiler): pengar. Han var pank.

Musik: 
En del progg såklart, och så lite Pink Floyd och Monica Zetterlund. Bra!


29 juli - Kristina Sandberg

Prat: 
Handlar nästan uteslutande om Kristinas romanfigur, hemmafrun Maj. Visst är det en historia som inte så ofta berättas, visst är Kristina både enormt engagerad och kunnig i ämnet, och visst lär man sig en del om husmödrarnas villkor under första halvan av 1900-talet. Men tyvärr räcker inte ämnet för att hålla mitt intresse i 90 minuter. Rekommenderas om man känner sig sugen på ämnet, och/eller har läst någon av Kristinas böcker tidigare.

Musik: 
Blandad kompott. Pop, visor, jazz. Marie Bergmans "Ingen kommer undan politiken" återkommer. Minns inte vem som spelade den förra gången, men i Kristinas program passar den ju förträffligt.


Bild: "Reindeer Fence" av pipinator / CC BY-NC-ND

30 juli - Maxida Märak




Prat: 
En spännande person - same, hip hop-producent, aktivist. Maxida är en riktig rebell och kämpar mot utarmningen av samernas livsmiljö och kultur. Hon levererar attacker på gruvorna, rovdjurspolitiken, psykvården, med mera. Det är en lågmäld ton men med starka, fokuserade känslor som bubblar under ytan. När hon tar upp självmordsfrekvensen i Sápmi är det så att det hugger till. Ett engagerande program från ett intressant perspektiv.

Musik: 
Samisk musik är fet. Det är något med den jollrande jojken som framkallar storslagna känslor av uråldrig historia, ursprung, släktskap, och såna saker; samtidigt som det passar att mixa med typ vilken modern musikstil som helst! Eftersom Maxida jobbar just med att blanda jojk och moderna tongångar, blir det en hel del sånt i programmet. Även lite nordamerikansk musik, Jokkmokk-rapparkollegan Kitok, lite mer ordinär rap, och det hela avslutas med... en låt som blandar traditionell indiansång med dessvärre alldeles hiskelig EDM. Men Maxidas musik höll nästan hela vägen!


31 juli - Stig Grybe

Prat: 
Ännu en skådespelare, ännu en massa skådespelarprat. Detta är dock okej, begripligt, och opretentiöst till skillnad från "vissa andra". Inget häpnadsväckande extraordinärt, men ett hyfsat program.

Musik: 
Gammal jazz och så. Inget man stör sig på, men inget man blir helt hänförd av heller. Detta kan mycket väl vara årets minst anmärkningsvärda program!

tisdag 4 augusti 2015

Projekt Sommar 2015: 23-27 juli - Arkan Asaad, Syster Karin, Zara Larsson, Olle Jönsson, Alice Teodorescu

23 juli - Arkan Asaad

Prat: 
Arkans berättelse kretsar kring när hans familj ville gifta bort honom med en släkting. Han berättar om episoder från uppväxten, vad som ledde upp till familjens beslut om tvångsgiftet, och vad som hände sedan. Det är spännande, intressant, fängslande, och väldigt bra berättat. En av de allra bästa i den självbiografiska genren.

Musik: 
Tydligen är det Bruce Springsteen-år i år, Arkan lägger till en låt av "The Boss" till handlingarna. Även om inte allt fångar mitt intresse, var låtarna här ändå rätt så passande utvalda till berättelsen. Och Chequerboard var ju rentav en trevlig ny bekantskap.


24 juli - Syster Karin

Prat: 
Inte så förvånande för en nunna blir det en del prat om Gud och Jesus, vilket i mina öron blir ungefär lika begripligt som Gunilla Röörs sommarprogram. Men när det blir lite mer världsligt är det väldigt trevligt att höra på detta sommarprogram. Karin berättar om hur hon hamnade i kloster, hur föräldrar och omvärlden reagerat på hennes beslut, och så lejonparten av programmet som handlar om klostrets arbete med flyktingbarn.

Musik: 
Mycket klassiskt. Vad gäller det sakrala backar vi genom musikhistorien: Bach, sedan Palestrina, en anynom 1400-talskompositör, och till slut gregoriansk hymn. Roligt är att Karin försöker lyfta sitt instrument blockflöjten från sin småskole-status och visa att det finns faktiskt seriös musik skriven för instrumentet! Mellan varven blir det schysst jazz, Simon & Garfunkel, och lite sånt.


25 juli - Zara Larsson

Prat: 
Det är märkligt alltså, hur olika människor kan se på saker och ting. Lite av Zaras ungdomliga betraktelser kan man väl känna igen sig i, men det här extrema drivet att över allt annat, inte främst bli bäst på något man brinner för, utan bli så känd som möjligt, att synas och höras mest av alla, det är för mig ungefär lika begripligt som... ja, som när Syster Karin pratar om Gud, eller Gunilla Röör pratar om Teaaatern.

De självbiografiska historerna säger mig inte så mycket annars. Lite märkligt när Zara berättar om en tågkrock mest som en kul anekdot; vafan, det lät ju som en rejäl olycka! Var det ingen som blev allvarligt skadad?

Sen blir det en hel del feminism också såklart. Det är som tur är inte lika uppgivet nattsvart som jag upplevde Sanna Lundells program, utan lite mer jävlar-anamma-känsla. Konkreta förslag på förbättringar blir det kanske inte så många visserligen. Men det blir en bra attack på macho-kulturen och en hemsk berättelse om en afghansk flicka.

Musik: 
Att lägga Lalehs "Some Die Young" efter berättelsen om flickan är ju lite genomtänkt - och väldigt tragiskt. Sen så är det lite kaxig hip-hop, lite Elvis, och en massa radiopop som inte intresserar mig.


26 juli - Olle Jönsson

Prat: 
Olle är en Redig Skåning, med gott om kul anekdoter om hur hans band, Lasse-Stefanz, blev till, med mera. Trots att han är frontfigur i ett populärt band så har Olle även en annan sida som en ensamvarg som gärna drar sig gärna undan ensam emellanåt - som introvert själv kan jag relatera. Berättelsen om när han botar sin flygrädsla men fick något mycket... fånigare, fick mig att skratta. Trevligt program!

Musik: 
Så länge jag kan minnas har jag avskytt den typiska dansbandsmusiken. Som väntat är det här ingen höjdarlista för mig. Men det blir ändå lite vettig musik som Black Sabbath, Paul McCartney och annat.


27 juli - Alice Teodorescu

Prat: 
Starten om skiftet från barndomens Rumänien till Sverige är rätt okej. Och i övrigt, tja, detta sommarprat var inget som bara passerade obemärkt förbi, utan fick igång hjärnaktiviteten, så poäng där i alla fall!

Jag orkar inte riktigt gräva ner mig i varenda tvivelaktig sak som Alice säger, varenda insinuant uttalande som man gärna hört en uppföljande förklaring till, som t.ex. "Att vara fattig var ingen ursäkt att inte vara bildad" (vem säger motsatsen, att fattiga ska hållas obildade?), "Att försörja sig själv och de sina var en självklarhet" (till skillnad från för... vem exakt?), eller när hon engagerat beskriver hur "Vi såg Ceaucescu hånas av det folk hans perverterade ideologi tagit som gisslan. På svensk TV såg vi honom skoningslöst avrättas på juldagen" (och det fick dig att känna... hur då?), eller "Att vara kvinna är inget straff" (... okej?).

Orkar inte heller fördjupa mig i Alice motsägelsefulla uttalande om att "Jämlika blir vi först när vi trots våra olikheter behandlas likadant", samtidigt som "Skolan måste kompensera för de olika förutsättningarna eleverna tar med sig in i klassrummet".

Jag ska bara ta ett par saker, annars skulle denna text bli tre gånger så lång som själva programmet. Ni har lite bränsle kvar i eldkastartanken efter Sanna Lundell hoppas jag?

"I Sverige kan man bli landets bäste rånare, eller landets bäste advokat. Det är upp till var och en."


Ja, att alla kan bli stjärnadvokater är självklart, i bemärkelsen att chansen för var och en är någonstans mellan 0 och 100 procent. Det är inte fysikaliskt omöjligt för någon att bli advokat. Denna insikt är knappast meningsfull. Det är lite mer intressant att fråga sig om var och en i Sverige har samma möjlighet att bli advokater, och vad man annars ska göra något åt saken. Alice resonemang verkar basera sig i att man ska göra ingenting. De som är utsatta ska istället "ta sig i kragen".

Det är tröttsamt hur svart eller vit Alice framhåller frågan om fritt val kontra struktur, privilegier och miljö. "Utan det fria valet är vi slavar under vår historia och vårt arv". Det kan inte vara så att vår historia och vårt arv påverkar hur vi har möjlighet att utnyttja vårt fria val? Typ lite grann i alla fall? Antingen har varje människa 100% fritt val eller så är varje människa 100% slav?

Min favoritförklaring av vad privilegier är har jag läst någonstans på internet, och jag parafraserar här: Tänk dig att livet är ett datorspel. Alla människor spelar livets spel, men inte på samma svårighetsgrad. En vit, eller rik, eller man, eller vad man nu vill ta som privilegierad grupp, kör på "easy", medan någon i en mindre privilegierad grupp kör på "hard", eller kanske "medium". Det är inte omöjligt att komma långt i spelet på "hard", precis som det inte är otänkbart att förlora på "easy", men det betyder inte att svårighetsgraderna inte existerar.

"Åsiktskorridor bla bla yttrandefrihet bla."


Jag blir lite trött. Det finns ingen "åsiktskorridor" i Sverige, idag, 2015, om man har några som helst rimliga referensramar. Om det finns en åsiktskorridor i Sverige idag, så har det i samtliga andra epoker i historien funnits ett jäkla åsiktsnålsöga, en mikrometerstor åsiktspor.

Anledningen till att folk just nu upplever att det finns en smal åsiktskorridor är att de bedömer smalheten på fullständigt fel saker. Ett rimligt mått på hur bred en åsiktskorridor är, är att kolla hur många olika åsikter som når till hur många mottagare. Antal åsikter multiplicerat med antal mottagare = någon viss åsiktsvolym. Denna åsiktsvolym, eller åsiktsflöde, är lika med storleken på åsiktskorridoren.

Ett orimligt sätt som folk använder för att bedöma hur bred korridoren är, är att kolla hur mycket mothugg de får när de själva yttrat sig om något, och tänka att bredden på korridoren är omvänt proportionell mot antalet mothugg. "När jag skrev den här ledaren så fick jag 500 mailsvar som argumenterade emot, man får visst inte säga någonting i det här landet!" Men en stor mängd svar bevisar tvärtom att åsiktskorridoren är bred! Den var bred nog att din åsikt nådde fram till minst 500 personer som tyckte annorlunda än du, och deras åsikter nådde tillbaks till dig! Anledningen till att du får så mycket svar på tal är för att denna åsiktsautostrada är så bred att det faktiskt finns plats att möta massor med folk som har en annan åsikt än du själv.

Aldrig någonsin tidigare har så många vitt skilda åsikter spridits till så många vitt skilda mottagare. Aldrig tidigare har det funnits större möjligheter att hitta fler människor som delar en smal åsikt, ett specialintresse, eller en ovanlig erfarenhet. Orsaken stavas med tre dubbel-ven, såklart. Visst är det så att en del inte vågar eller vill säga vad de tycker på grund av floder med hat, hotelser, förtal, eller personangrepp. Det är såklart helt förjäkligt, men det är en del av samma utveckling; baksidan av samma medalj, nämligen den att fler åsikter, tankar, idéer och uttryck nu sprids mera snabbt, vitt, och brett än tidigare i historien. Så kan vi begrava begreppet "åsiktskorridor" på sophögen nu, lyfta oss någon nivå eller två från de Inception-lika lagren av meta-meta-meta-debatter, och slippa höra en sommarvärd nästa år också klaga på att man inte får säga någonting i det här landet? Fast det förstås... Det är ju tack vare vår breda åsiktsautostrada som jag får höra dem...

Musik: 
Rätt så bra med lite Simon & Garfunkel (igen), Elton John, ett par Leonard Cohen, och lite annat.

fredag 31 juli 2015

Projekt Sommar 2015: 20-22 juli - Nisse Hellberg, Karin Volo, Gunilla Röör

20 juli - Nisse Hellberg

Prat: 
Nisse pratar mest självbiografiskt, en hel del om sin uppväxt, och det är heller inga extraordinära livshistorier direkt. Detta sommarprat är ändå ett av de i genren som fungerar. Han pratar mycket om skolan och funderar över var gränsen egentligen gick mellan rå jargong och ren mobbning, något som påminner mycket om David Batras sommarprat.

Musik: 
Gammal rock 'n' roll och sånt. OK.


21 juli - Karin Volo

Prat: 
En berättelse om att hamna i en exceptionell miljö, att sitta fängslad. Påminner på så sätt mycket om Magnus Falkeheds program. Till skillnad från Magnus satt Karin fängslad av en stat istället för en rebellgrupp, och i flera år. Men likt Magnus är det en berättelse om hur man ändå klarar av livet från dag till dag i en utsatt och maktlös situation, och en annan parallell är hur viktig familjen var under tiden i fängelset.

Musik: 
Poppigt. Snap! är ju lite kul. Annars tycker jag inte så mycket om det här.


22 juli - Gunilla Röör

Prat: 
Kudos till Gunilla för att hon håller sitt program helt och hållet fokuserat på sitt specialområde: skådespeleri och teaterkonst. Sånt brukar ju kunna bli intressant. Men det förutsätter också att sommarvärden har någon förmåga att hålla sin text begriplig även för den som inte råkar vara professor i scenisk gestaltning. Eller för den delen, har något intresse av att hålla den begriplig.

Gunilla verkar mer intresserad av att göra ett program som ska vara så pretentiöst, svårforcerat och förvirrande att ingen annan människa ska kunna förstå det. Möjligen att den som rutinmässigt analyserar Dramatenuppsättningar av Den fjättrade Prometheus över en flaska rödvin på torsdagskvällarna får ut något mer ur programmet än vad vi ifrån den kulturlösa pöbeln får, men det är väl tveksamt. Jag får en känsla av att allt innehåll om man skalar av alla lager av flum egentligen är ganska icke-anmärkningsvärda anekdoter om skådespelarlivet, men jag har ingen aning, för jag fattar helt enkelt inte vad hon säger.

"Jag vet inte var jag ska börja. Ingenting är vad det heter - inte ens början. Jag börjar nu, ändå har jag hållit på i evigheter. I alla fall så tycks det mig så. Till och från! Från och till! Teatern! Teatern! Teaaatern!"
(Ordagrant citat från tidigt i programmet. Jag skojar inte.)

Hjälp. Bespara mig.

Musik: 
Musikaliskt är programmet i alla fall inte så dumt. Nina Hagen, traditionell mexikansk musik, Louise Hoffsten, Laleh, med mera samsas i den varierade spellistan. Och en otippad version av Ack Värmeland du sköna, på jiddisch.

onsdag 29 juli 2015

Projekt Sommar: Specialavsnitt - Robert Broberg

För en vecka sedan dog konstnären och artisten Robert Broberg. Denne notoriske ordvitsare var en av mina favoritartister som liten. Många var bilresorna när jag lyssnade på kopior av mammas vinylalbum "Upp igen", och "Raket" på gamla brusiga kassettband, och jag fascinerades av hur man kunde trolla med ord på det viset.

(WTF?)



Även om jag inte lyssnat så mycket på Robban på senare tid, så (åter)upptäcker jag när jag tittar tillbaka på hans musik en energi, kreativitet, och lekfullhet som är svår att inte smittas av. Sommar i P1 uppmärksammade Robban genom att återpublicera några av hans Sommar-program, från 1981, 1992, och 1999. Så nu blir det ett litet specialavsnitt i serien Projekt Sommar här på bloggen där jag går igenom två av programmen. Sätter inga betyg, utan dessa avsnitt blir liksom "utom tävlan" då de ju inte hör till säsongen för 2015.


26 juli 1992 - Robert Broberg

Programmet från 1992 är i en för Sommar ovanlig genre: den rena skrönan. Robban bjuder på en galen berättelse om hur han åkte vespan ner genom Europa för att hälsa på Picasso; men i berättelsen blir det många, långa avstickare. Berättarstilen är vad jag tror är utstuderat trevande och virrigt, men med Robban vet man väl aldrig riktigt... Han sitter givetvis med gitarren i högsta hugg under sändning, både för att sjunga några låtar, och för att då och då ge eftertryck till berättelsen med diverse ljudeffekter. Ett roligt grepp! Gillar detta väldigt mycket, trevligt att lyssna på och man skrattar flera gånger. Att kolla upp det här gamla Sommarprogrammet är en rekommendation, och en kraftfull sådan för de som redan är Robban-fans.


1 augusti 1999 - Robert Broberg

Detta program håller Robban tillsammans med Anders Lundquist, och berättar om deras resa runt om i världen för ett TV-program. Det har formen av ett ganska spontant samtal mellan de två, och det blir en del rätt så roliga anekdoter om den här resan. Men det känns inte lika slipat som programmet från 1992, och jag tyckte inte riktigt lika mycket om det.


Programmet från 1981 har jag inte lyssnat på ännu. Det beskrivs som ett vykort från New York vilket låter intressant, så jag får ta det avsnittet senare!

tisdag 28 juli 2015

Projekt Sommar 2015: 16-19 juli - Leila Lindholm, Sverker Olofsson, Sanna Lundell, Karl-Petter Thorwaldsson

16 juli - Leila Lindholm

Prat: 
Egocentrerat och självgott. Där Clara Henry tidigare bjöd på "humblebrag" så är det här mest bara "brag". Jättekul att nästan allt verkar gå väldigt bra för Leila, men det är tyvärr nästan helt ointressant att höra på. Det enda som är någorlunda applicerbart på någon slags omvärld utanför Leilas egen person är när hon pratar om hur (dåligt) kvinnor i kök- och restaurangbranschen behandlas av kollegor och arbetsgivare. Men sen hinner jag tröttna många gånger om innan programmet når sitt slut.

Musik: 
Typ pop eller nåt. Minns ingenting i efterhand.


17 juli - Sverker Olofsson

Prat: 
Sverker bjuder på reflektioner kring att bli äldre, glesbygdsfrågan, samt rätt så skojiga historier om Plus och den karakteristiska soptunnan. Men han kan inte heller låta bli att gå in i Plus-läge och skälla lite på några oseriösa affärsmodeller! Sverker håller ett högt antal ord per minut och kan upplevas som pladdrig, men jag tycker det är lite charmigt.

Musik: 
Minns återigen mycket lite. Det var i alla fall lite Johnny Cash.


18 juli - Sanna Lundell

Prat: 
Det börjar med ungdomen, när Sanna är en stark, om än något vilsen person, med stora drömmar och enorm personlig integritet. Men sedan övergår det till en närmast nattsvart historia om hur patriarkatet mer eller mindre förstört Sannas liv. Vilket i sig är en tragisk berättelse. Men en del i det hur Sanna diskuterar feminism gnager lite.

Redo för lite feminismsnack? Ok, tanka eldkastarna nu så kör vi!

Jag är feminist. Jag håller med om att män i många fall överordnas, gynnas, eller normeras kontra kvinnor (för att inte tala om H, B, T, eller Q-personer), och att detta beror på strukturer i vår kultur och vårt samhälle. Och att detta är dåligt och borde fixas.

Men en del av den variant av feminism som körs i Sannas program är jag rätt så skeptisk mot, och det är den med uttalanden som att "kvinnor som säger att de inte är feminister saknar vitala delar i hjärnan". Att "ett liv som kvinna innebär ett liv i själsligt slaveri". Det är den som fokuserar mycket mer på kön och skillnaden mellan kön än vad resten av samhället gör. "Jag är den jag är för att jag är kvinna." En kvinna är en slav i patriarkatet, punkt. En man är en potentiell sexuell förövare, punkt. Ett heterosexuellt förhållande är så här, punkt. Det finns mycket lite plats för nyanser och mycket lite inspiration till förändring.

Är detta verkligen produktivt? Det är ett okontroversiellt påstående att majoriteten av våldtäkter i världen utförs av män mot kvinnor. Man kan tala om att detta då beror på normer eller strukturer i samhället. Men om man lägger fram detta som att vilken man som helst kan vara våldtäktsman, att kvinnor i princip är korkade för att de inte är ännu räddare än vad de är när de går på gatan... Hjälper man då till att bryta dessa normer? Eller förstärker man dem?

Jag får känslan av någon slags nästan fatalistisk, eller apokalyptisk feminism. Vi har redan förlorat. Allt är åt helsike och kommer så förbli. Ni som är någorlunda lyckliga trots allt är dumma i huvudet. Jag vet inte, kanske behövs det några som är helt oresonligt arga och pessimistiska också. Men jag kan inte hjälpa att tycka att den där Sanna i den första akten, drömmaren som graverade in "panta rei" i en ring och gifte sig med sig själv, hon som skulle besegra all smärta, gräl och skit, och inte låta någon annan styra över hennes liv, att hon är så mycket mer inspirerande och konstruktiv än den förkrossande negativa Sanna i akt två. Det är väldigt synd att inte mer av den första Sanna fick komma fram i det här programmet.

Musik: 
Rätt så bra och passande musik. Mycket fint av Sofia Karlsson och energiskt med Hole, till exempel.


19 juli - Karl-Petter Thorwaldsson

Prat: ❀?
Första gången jag försökte lyssna på LO-bossen Karl-Petters Sommar somnade jag och sov igenom nästan hela. Så jag försökte lyssna en gång till, men det är ju som om detta program har någon förbannelse över sig eller innehåller minnesförändrande subliminala meddelanden. För helt plötsligt upptäcker jag återigen att programmet nästan är slut och att jag i princip inte kommer ihåg ett ord av vad som sagts! Gör gärna ett eget försök, för det känns som att detta borde kunna vara intressant, men jag ger upp.

Musik: ❀-❀?
Ja, självklart får jag även kolla upp musiklistan i efterhand för att påminna mig om vad det var i den. Det mesta är förglömligt, men Marie Bergmans "Ingen kommer undan politiken" är rätt bra, och punkbandet X-Ray Spex var väl helt OK. Men så är det en snutt från Wagners "Valkyrian" som är så makalöst hiskelig att öronen vill begå seppuku. Urk!

måndag 27 juli 2015

Projekt Sommar 2015: 11-15 juli - Robin Paulsson, Johan Rockström, Nilla Fischer, Magnus Falkehed, Herman Geijer

11 juli - Robin Paulsson

Prat: 
Bland komikersommarpraten är Robins lite mera skojfriskt än David Batras men ändå något tillbakahållet och inte så man baxnar av skratt. Rätt bra, småroligt, trevligt med främst historier om Robins liv och hur han började som komiker i sin ungdom.

Musik:
Musiken är mestadels pop och inget speciellt egentligen, men "Åkarp State of Mind" är värd ett pluspoäng.


12 juli - Johan Rockström

Prat: 
Äntligen! En forskare / person med intressant specialområde, kan du tänka, som faktiskt pratar om detta område. Och låter precis hela programmet handla om det, helt fritt från poänglösa anekdoter om sitt alldagliga liv. Här är det klimatfrågan för hela slanten. Johan förklarar pedagogiskt vad nuvarande status är, vad som kommer att hända vid business-as-usual, och åt vilket håll det måste svänga och hur svindlande snabbt för att inte exakt allting ska gå rätt åt helsike. Hyllningen till holocen är riktigt bra och intressant. Man skulle kunna kritisera Johan för att vara en smula repetitiv (och att mangla några populärkulturella referenser), men eftersom programmet också handlar om den antagligen viktigaste frågan i världen så får det ändå bli högsta betyg.

Musik:
Rätt OK, med Pink Floyd och annat, men bäst är helt klart Sid Vicious fantastiska version av "My Way".


13 juli - Nilla Fischer

Prat: 
Här blir det mycket fotbollssnack, men även för en sportagnostiker finns det en del som är någorlunda applicerbart på andra delar av världen, såsom när Nilla tar upp hur samhället och sporten hanterar damfotboll jämfört med herrarnas.

Musik:
Hitradiomusik.


14 juli - Magnus Falkehed

Prat: 
Vad tänker man på för att klara sig igenom en helt galen kris? Vad flyger genom huvudet när man dagligen lever under dödshot? Som före detta kidnappad hos rebeller i laglösa Syrien ger Magnus en bra skildring av att denna maktlösa situation. Tankar på tvättmedel och familjen, diskussioner om Zlatan och kortspel med vakterna, och flera andra detaljer gör detta till ett intressant och, trots det allvarliga ämnet, underhållande program.

Musik:
En massa fransk pop, och så lite syrisk och amerikansk. Sådär.


15 juli - Herman Geijer

Prat: 
Med en röd tråd om överlevnad under samhälleliga kriser och katastrofer (såsom zombieepidemier) lyckas Herman sätta ihop ett varierat, innovativt, och intressant program. Zombier i historien och populärkulturen, Sydamerikanska revolutioner, krisberedskap, och lite reflektioner om dagens samhällsklimat är ämnen som jongleras på ett underhållande och skickligt sätt.

Musik:+
Börjar riktigt bra, och på temat, med Gravmaskins "Zombi". Men redan när låt nr. 2 visar sig vara temat från "28 veckor senare" är jag helt såld. Sedan följer bara hit på hit - det blir stenhård fransk hip-hop, klassisk svensk dödsmetall med Entombed, klassisk svensk punk med fantastiska KSMB, och någon mystisk låt med en Siri Karlsson. Roliga "Trollmannen Lurifiks", för en del mera känd som vinjettmusiken till P3:s Cirkus Kiev. Och hur ofta hör man King Diamond i P1!? En lysande referens till förra årets ståhej kring Athena Farrokhzad genom att spela Ebba Gröns "Beväpna er" men halvt om halvt sätta den i en ny kontext - vid en zombie-invasion är det ju ganska lämpligt att beväpna sig! Tunga finsk-svenska Nej lägger jag prompt till i min Bandcamp-profil, och hela kalaset avslutas med Slayers "Raining Blood". Boom! Hatten av för årets bästa musiklista.


Sådär, äntligen ifatt! För det är väl 15 juli idag va? Eller, typ, nånstans däromkring i alla fall?

tisdag 14 juli 2015

Projekt Sommar 2015: 7-10 juli - Kjell Enhager, Hédi Fried, Ash Pournouri, Marianne Mörck

7 juli - Kjell Enhager

Prat: 
Läser att Kjell är ledarskapscoach och golftränare, och förbereder mig för ett hopplöst program. Men det visar sig vara helt OK! Visst är det lite floskelvarning ibland, men en hel del av det han säger om att sätta upp och nå mål är inte helt ovettigt, och han är ganska rolig.

Musik:
En del klassisk rock: The Eagles, Bruce Springsteen, Freddie Mercury, Elvis Presley. Inget superhäftigt, men inte så dåligt heller.


Prat: 
91-åriga Hédi berättar kronologiskt om sitt liv. Barndomen i Rumänien, som fick ett abrupt slut när hennes familj forslades bort till Auschwitz. Koncentrationslägrens fasor. Frisläppandet och resan som flykting till Sverige, och slutligen återresorna till Auschwitz för att berätta för nästa och nästnästa generation om det fruktansvärda som hände där. Det är mycket bra berättat och mycket gripande. Man har hört liknande berättelser många gånger förut, men ämnet är outtömligt. Det kan aldrig berättas för många gånger.

Musik:
Klassisk musik samt några populära låtar från 30-talet. Några på jiddisch. Perfekt ackompanjemang till berättelsen.


9 juli - Arash "Ash" Pournouri

Prat: 
Ash pratar om det svenska house-undret, samt allt annat denne lite-av-varje-entreprenör har pysslat med. Startat försäkringsbolag för piratkopierare, varit i restaurangbranschen, varit diskjockey, läst juridik, och... att han uppfann musik-streamingen som vi känner den idag? Hm. Som manager till Tim "Avicii" Bergling är han ett kontrollfreak, "allt ska gå via mig", samtidigt som han kände sig som en storebror till den unge Tim. Ash och jag är nog inte speciellt lika, och det är inget program med hög igenkänningsfaktor det här. Men dock rätt så intressant.

Musik:
Uppfriskande nog smackar inte Ash på med bara house för hela slanten, utan varierar sig med lite hip-hop, lite Rage Against the Machine, Queen, och Michael Jackson. Funkar.


10 juli - Marianne Mörck

Prat: 
Efter att nästan nyss ha lyssnat på programmet så minns jag ändå knappt någonting. Det var något om en felköpt klänning någonstans? Tyckte inte detta var särskilt intressant eller roligt. Ber om ursäkt för den fattiga recensionen, men hjärnan står helt still när jag tänker på detta Sommarprogram.

Musik:
Inga djupare intryck av musiken heller. Ozzy Osbourne och Depeche Mode - visst. Carola, Amazing Grace, och opera - nja.

måndag 13 juli 2015

Projekt Sommar 2015: 30 juni - 6 juli - Clara Henry, Georgios Karpathakis, Kenneth Macartney, Saga Becker, Liza Marklund, Edvard Moser, Nina Hemmingsson

Oj oj, nu ligger man enormt mycket efter här förstås. Semestern har slagit till och krossat allt som liknar rutiner. Här kommer i alla fall en handfull recensioner som tar oss en liten bit mot att vara ifatt. Nu var det ett tag sedan jag lyssnade på de här programmen, så recensionerna baseras till stor del på de mer eller mindre kryptiska anteckningar jag lyckades ta medan jag lyssnade.


30 juni - Clara Henry

Prat: 
Tema: Kroppsvätskor, främst svett och mens. Clara berättar om hur hon blev Youtubare - allt började med ett skämt om hur man utläser "Apotekarnes julmust". Men jag har ju också skämtat om "apotek-Arnes", säkert varje jul i 15 år. Jag kanske också borde lagt upp en video på ämnet om jag vetat att det kunde leda till en lukrativ karriär som Youtube-kändis!

Claras program är självcentrerat, inte för att det varken behöver göra det dåligt, eller att det gör henne unik bland Sommarvärdar. Däremot upplever jag en ganska stor dos tröttsam "humblebrag", typ "Stod och var konferencier på melodifestivalen inför 3 miljoner tittare, och så hade jag sån enorm handsvett! Pinsamt!"

Men samtidigt är självironin lite kul ibland. Kan tänka mig att detta sommarprogram tilltalar en del tonåringar, och kul att det finns, men för mig var det inte en av höjdpunkterna.

Musik: 
Pop. Håkan Hellström-räknaren tickar upp till 3. Trist lista. Regina Spektor är det enda bra.


1 juli - Georgios Karpathakis

Prat: 
Georgios program handlar om ADHD. Hans engagemang idag är ju som jag förstod det att visa att ADHD är en positiv diagnos, vilket kanske inte följer helt uppenbart på hans berättelse om knark, alkohol och misär... Nej, men jag förstår väl vad han menar, att barn med dessa diagnoser behöver mötas av rätt stöd och kompetens i skolan, vilket då inte hände i hans eget fall. Bra berättat om att vara ung och inte passa in.

Musik: 
En del OK låtar. Imperiet, Simon & Garfunkel... Minns nästan inget mer om musiken även efter att ha tittat igen på listan...


2 juli - Kenneth Macartney

Prat: 
Kanada! Ett land jag tycker man inte hör så mycket om, så tummen upp för att ambassadör Kenneth håller landet i centrum för sitt program. Han pratar om skogarna, invandringen, uprsprungsbefolkningen, med mera. Lagom personligt, lite lärorikt, och trevligt att höra om.

Musik: 
Återigen har jag inte antecknat något om musiken, och återigen får jag inga starka minnesbilder av att titta på listan, och orkar inte heller lyssna igenom allt igen. Tror det var en del OK, och Stan Rogers var till och med bra.


3 juli - Saga Becker

Prat: 
Saga berättar om hur det var att växa upp i en killkropp men känna sig som tjej. Det är inget särskilt skojigt program, med all mobbning, depression, och självskadande. Dock en stark berättelse ifrån ett perspektiv som är bra att det hörs.

Musik:
Riktigt bra! Indie / alternativ elektronisk och elektrisk musik. The Knife, Björk, Placebo såna saker. Bra låtar som passar i berättelsen.


4 juli - Liza Marklund

Prat: ❀?
"Va? Troll-program."
Detta är det enda som står om Lizas program bland mina anteckningar. Vad jag minns så bestod det mest i att hon trollade och provocerade alla sina hatare. Säkert välförtjänt för dem, men för någon som mig som inte har någon speciell relation alls till Liza så var det väldigt ointressant.

Musik: 
Det här minns jag däremot. Musiken bestod till stor del av "ironiskt", "roligt" trollande med lyssnaren. USA:s nationalsång följt av Sovjets följt av Deutschlandlied följt av svensk vit makt-musik. TV-serie-vinjett framförd av bräkande getter. Och så lite musik som bara är rent dålig, såsom Limp Bizkit. Att slänga in en riktigt bra låt med Nightwish i listan gör det hela bara mer oaptitligt, som att strö fruktströssel över ett härsket skunkkadaver.


5 juli - Edvard Moser

Prat: 
Återigen en person med riktigt intressant yrke / intresseområde som berättar för lite om det och istället om mindre intressanta utläggningar från ett ganska alldagligt liv. Får inte reda på mycket mer om Edvards forskning på hjärnan än vad man kunnat läsa i en sammanfattande tidningsnotis om 2014 års nobelpris. Det var väl OK annars.

Musik:
Först är det Ane Brun, som väl inte är enormt häftigt, men uthärdligt. Men sedan kommer en trio låtar som bara inte är av denna värld. Först "Noen ganger er det All Right", en bisarrt tråkig jazzvisa-platityd med någon som konstant pratar (inte sjunger) på norska över. Sedan "Skillingsvise", där jazzmusiken kanske är lite mer intressant om än tutig och irriterande, men med örontorterande kass, mumlig prat-sång. Den tredje är "Nærmere deg min Gud", bokstavligen himlen för alla som älskar frälsis-jazz med falsksång.

Man får intrycket att Edvard Moser av någon anledning hatar sång av hela sin själ. Men strax blir man helt förvirrad, då Edvard bränner av en trio riktigt bra låtar! Pink Floyd, ett schysst Kyrie signerat Frode Fjellheim, och en av Björks bästa låtar. Betyget kan ändå inte bli annat än en etta. Edvard försöker leka med mina känslor, men den norska jazzen brände mig en gång för mycket, och inte ens Floyd och Björk kan få mig tillbaka!


Prat: 
I början är jag inte ens säker på att jag kommer orka lyssna färdigt på detta, och är övertygad om att ett lågt betyg är nära förestående. Nina inleder med att utlova ett superdeprimerande, kolsvart program, där allt är åt helvete, tråkigt, och jobbigt. Hon börjar prata om hur hemsk sommaren är och hur mycket hon hatar årstiden. Jag bävar inför de kommande 90 minuterna...

... men ganska snart släpper svärtan en hel del, och det blir berättelser som flera gånger faktiskt är rätt roliga. Bra berättelse om mamman som kom ut som lesbisk, roligt om hur hon och kompisen lyssnar på kassettband och fantiserar om killar, och engagerande med historien om skolan som förbjöd sonen att rita våldsamma teckningar. Bra program, men vilken märkligt avskräckande inledning!

Musik:
Här är något märkligt: Den 3 juli spelade Saga Becker bland mycket annat "Jóga" med Björk och "Wonder" med Soap & Skin. Sedan spelade Edvard Moser också "Jóga", bara två dagar senare. OK, inte så konstigt, det är en av hitlåtarna med den hyfsat kända artisten Björk. Men gissa vad Nina spelar nu: "Wonder"! Hur många lyssnar ens på Soap & Skin? Och samma låt igen, bara dagarna efter? Men jag klagar inte, jättebra låt, och Ninas lista innehåller en del annat bra också.

måndag 29 juni 2015

Projekt Sommar 2015: 29 juni - Tom Alandh

29 juni - Tom Alandh

Prat: 
Ännu ett program av typen Mitt Livs Historia. Kunskapsgraden är nära 0, och även humorgraden är låg. Det finns ingen röd tråd eller tema. Jag hade aldrig hört talas om Tom innan, och det dröjer typ en timme innan jag ens förstår vad han sysslar med (spoilervarning: han är journalist och dokumentärfilmare). Reserverar mig för möjligheten att han sa det tidigare och att jag missade det...

Toms dokumentärfilmer är säkert jättebra och hur de blev till kan nog vara väldigt intressant att höra. Det berättar han dock bara en liten, liten aning om. Istället berättar Tom olika episoder ur sitt liv som känns oerhört viktiga för allmänheten att känna till, exempelvis att han en gång hade en katt som hette Rufus. Rufus brukade jama, och gillade att bli klappad. Det var också någon släkting som bakade goda bullar eller nåt. Och så dör det fler personer i detta sommarprat än i en genomsnittlig säsong Game of Thrones. Inte ens katten Rufus går säker!

Rekommenderas för alla medlemmar i intresseklubben.

Musik: 
Lite gammal jazz och sånt igen. Musiken är väl lyssningsbar. Monica Zetterlund får inte mindre än två till låtar, och leder därmed musiktopplistan i årets Sommar!

söndag 28 juni 2015

Projekt Sommar 2015: 26-28 juni - Bengt Baron, Mona Malm, Anna Mannheimer & Peter Apelgren

26 juni - Bengt Baron

Prat: 
Först blir det:


Sen så blir Bengt helt plötsligt VD och så blir det en massa bolagssnack resten av tiden, vilket är en smula mer intressant. Bengt drar upp någon beef med Vänsterpartiet och lägger lång tid på att förklara hur han minsann är en God Kapitalist. Förståeligt kanske, men inte så intressant. Skippa första halvan om du inte är jätteintresserad av historier om sportkarriärer. Eftersom jag var tvungen att genomlida hela får det bli sommarens första etta till Bengt Baron.

Musik: 
En del rak, okomplicerad rock som AC/DC, Ramones, och Springsteen. Lite pop och sånt. Men framför allt bjuds på sommarens hittills mest oväntade låtval. Bengt kritiserar regeringen för att inte ha informerat Vin & Sprit inför försäljningen 2008. Mitt i utläggningen spelar han Blå tågets proggklassiker "Den ena handen vet vad den andra gör". Eh, men... det var ju precis det Bengt klagade på, att den ena handen inte talade om för den andra vad den tänkte göra. Och är det inte en lustig låt för en företagstopp från statliga och privata storbolag, att spela i sitt sommarprogram? Med textrader som "Staten och kapitalet sitter i samma båt", eller varför inte "Kapitalet åt kapitalisterna, och åt understödstagarna understödet"? Men Bengt kanske tänker på Blå tågets text som en instruktion för hur samhället borde fungera, snarare än en kritik... Eller är detta någon form av avancerad ironi?


27 juni - Mona Malm

Prat: 
Mona är en Skön Tantmed 75 års historier från sitt skådespelarliv att plocka från. Mycket handlar om de mer eller mindre excentriska regissörer hon jobbat med såsom Ingmar Bergman och Lars Molin. Vet inte riktigt vad mer jag ska säga. Mona är sympatisk och programmet är småtrevligt. Rekommenderas om man är intresserad av klassisk svensk film.

Musik: 
Gammal jazz, och lite folkmusik. Frank Sinatra, Billie Holiday, Allan Edwall, Monica Zetterlund. Funkar för mig!


28 juni - Anna Mannheimer & Peter Apelgren

Prat: 
Anna och Peter, gifta (med varandra), och kända bland annat från P3-programmet Rally, gör gemensam sak i Sommar. Oftast brukar väl dubbelprogram vara förbehållna riktigt oseparerbara radarpar; vet inte riktigt vad som motiverar det i det här fallet. I princip består programmet av ett väldigt göteborgskt par som sitter och gaggar om allt mellan himmel och jord. Låter kanske outhärdligt på pappret, men värdarna är kvicka och roliga nog att få ihop det. Programmet är självaste antitesen till röd tråd eller temadrivet, utan handlar verkligen om allt möjligt. Det blir ostron, snoppar, adoption, och en lång utläggning om allt folk gör som man stör sig på. En hel del trams, men med en glimt av allvar i ögat.

Musik: 
En del trist musik som platsar på P3, skoldiskot, eller gymmet som "Murder on the Dancefloor", "Stayin' Alive", "Elle Elle LA". Barmhärtigt varvat med några mer vettiga låtar, som David Bowie och Hoziers "Take Me to Church". Kör pod-versionen utan musik, du missar inte mycket.

lördag 27 juni 2015

Projekt Sommar 2015: 23-25 juni - Heléne Anderson, Kalle Moraeus, Terese Cristiansson

Om bara några centimeter text kommer nästa lilla omgång med recensioner av Sommar i P1 2015. Men först tänkte jag svara på några frågor som säkert väldigt, väldigt många läsare ställer sig.

Varför gör jag det här?

  1. Du får tips om vilka sommarprogram som är värda din bandbredd att lyssna på
  2. Det är kul att betygsätta saker
  3. Det är kul att skriva lite
  4. Det är kul att ha något dumt litet projekt för sig
  5. Jag kommer ändå lyssna på alla program, så varför inte
  6. Jag kan kolla upp i efterhand vad jag egentligen tyckte om de olika programmen

Vad är betygsskalan?

Ja, hittills har den varit mellan två och tre blommor, men man vet aldrig så pass på!

23 juni - Heléne Anderson

Prat: 
Varje Sommar brukar det förekomma något eller ett par program som handlar om ett smalt ämne som man inte har någon relation till, men som ändå lyckas involvera och underhålla i högsta grad. Det här är inte det programmet. Med ett unikt yrke som polis specialiserad på konstförfalskningar kunde det blivit riktigt intressant, men programmet handlar dessvärre ganska lite om det. Hade gärna hört mer om olika fall, utredningar, och så vidare. Istället berättar Heléne ganska torrt om diverse episoder ur livet, samt annat jobb hon gjort på polisen.
Musik: 
Ett schyst urval av 1900-talsmusik - visor, jazz, och rock. Trevliga svenska sångare som Monica Zetterlund, Olle Adolphson, och Karl Gerhard varvas in med lite engelskspråkigt i form av Bowie, Beatles, och en skön gammal raspig musikallåt. Låtar som "Working Class Hero", "Vi äro tusenden", och "Min farfar gick i tåget" planterar en proggröd flagga i musikmyllan. Heléne hade kanske inte det roligaste programmet, men bra musiksmak! Utom Caj Karlssons "Let Me Internet You" (???). Den var ärkedålig.

24 juni - Kalle Moraeus

Prat: 
Musik, musik, och mera musik! Kalle föds, lever, andas, äter, och snyter ur sig musik, verkar det som. Som tur är gillar jag ju musik! Än bättre är att Kalle har en mycket trivsam röst och berättarstil. Gillade berättelsen om rockkonserten, och kul när han förgäves försöker få sina klasskamrater att förstå tjusningen med 20 minuters psykedeliska rocklåtar. Lyckas även med bedriften att få en att längta efter skidåkning, så här mitt i sommaren. Segar till en aning allt eftersom, men överlag bra.
Musik: 
Kalle förknippas väl mest med folkmusik, men lyckligtvis är hans lista inte fylld med polskor, utan mer varierad. Folkmusik, klassiskt, lite pop. Kebnekaise är coolt, Debussy är fint, annars är väl det mesta... Okej. Plus i kanten att musiken är relevant för berättelsen.

25 juni - Terese Cristiansson

Prat: 
Terese program är fyllt av krig, död och hemskheter. Som utrikeskorrespondent i några av världens värsta oroshärdar har hon en hel del fruktansvärda saker att berätta. Fokus ligger på kvinnors och barns situation i krigsområdena. Som journalist har Terese koll på hur bra berättande funkar. Det finns en röd tråd om en afghansk flicka som skadats svårt i en drönarattack, och på vägen får man höra om flera andra människoöden. Gillar man sitt sommar lättsamt och skojigt så bör man hoppa detta, men rekommenderas annars.
Musik: 
Ärligt talat överskuggade de starka berättelserna musiken en smula så att jag i efterhand knappt minns vad det var hon spelade. Efter att ha kollat upp det igen så kan jag konstatera att det var en hel del bra. Rock, indie, singer/songwriter, såna saker. Detta är en musiklista jag i stort sett kan ställa mig bakom!


Se där, nu delades de första fyrorna ut, i bägge kategorier. Betygsskalan kan nu konstateras att vara mellan minst två och fyra. Ska någon lyckas nå ännu högre i Sommar? Eller lägre? Håll dig inrattad, så får vi se!