8 juli - Linda Boström Knausgård
🌸🌸🌸🌸
Rösten känns genast bekant, men jag lyckas placera in varför först när jag läser på programsidan att hon redan tidigare gjort en radiodokumentär om sin bipolära sjukdom. Denna radiodokumentär gjordes nämligen som ett musikalbum 2008 av det band som kom först i min lista över förra årets bästa musik, Suffocate for Fuck Sake.
Nu när alla har denna extremt oviktiga koppling klart för sig, hur är då Lindas sommarprogram? Jodå. Det ger liksom den gamla dokumentären, en levande, skrämmande, men också ibland hoppfull bild av hur det kan vara att leva med psykisk sjukdom, och rekommenderas.
Rösten känns genast bekant, men jag lyckas placera in varför först när jag läser på programsidan att hon redan tidigare gjort en radiodokumentär om sin bipolära sjukdom. Denna radiodokumentär gjordes nämligen som ett musikalbum 2008 av det band som kom först i min lista över förra årets bästa musik, Suffocate for Fuck Sake.
Nu när alla har denna extremt oviktiga koppling klart för sig, hur är då Lindas sommarprogram? Jodå. Det ger liksom den gamla dokumentären, en levande, skrämmande, men också ibland hoppfull bild av hur det kan vara att leva med psykisk sjukdom, och rekommenderas.
📹📹
Gång på gång upprepar Janne att nu ska man minsann få lära känna honom, "hur är jag egentligen" och så vidare. Och visst har det en viss pondus när han snabb-berättar om en massa märkliga, skrämmande, starka, eller viktiga intervjuer och reportage han gjort, och visst är den inre bilden av Janne iförd stringtrosor för evigt inetsad i ens hjärna, och visst kan man förundras över Jannes logik om att olika frågor diskuteras för lite eller för mycket eller för felaktigt... Men... näe, i slutändan tycker jag faktiskt inte man riktigt får lära känna Janne, och det blir programmets största brist.
Gång på gång upprepar Janne att nu ska man minsann få lära känna honom, "hur är jag egentligen" och så vidare. Och visst har det en viss pondus när han snabb-berättar om en massa märkliga, skrämmande, starka, eller viktiga intervjuer och reportage han gjort, och visst är den inre bilden av Janne iförd stringtrosor för evigt inetsad i ens hjärna, och visst kan man förundras över Jannes logik om att olika frågor diskuteras för lite eller för mycket eller för felaktigt... Men... näe, i slutändan tycker jag faktiskt inte man riktigt får lära känna Janne, och det blir programmets största brist.
👵👵👵
Årets mest makalösa tant är inte mindre än 105 (!!) år gammal. Vid 93 års ålder satte hon sig vid en dator för första gången, gick sedan en datorkurs som 99-åring och började blogga. Nu har hon tydligen miljoner läsare. I programmet blir det gott om personliga berättelser ifrån ett mycket långt liv, några skojiga och några hemska och jobbiga. Den starkaste sensmoralen jag tar med mig från Dagnys program är - det är aldrig för sent! Aldrig för sent att börja om, skola om sig, byta bana, skaffa en ny hobby, eller bara lära sig nåt nytt. Inte ens när man är 99 år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar