Iman Àr verkligen en person som gÄtt sin egen vÀg och hittat en nisch. Hon jobbar med att modernisera muslimskt mode för kvinnor. RÀtt intressant!
Parul pratar om mÀnskliga rÀttigheter och bristen pÄ desamma runt om i vÀrldens produktionskedjor och internationella sportevenemang. RÀttmÀtigt ilsket program om detta deprimerande men viktiga Àmne. "Super Bowl Àr en bordell och OS Àr en utrensning av fattiga." Lyssna pÄ detta program för att nyktra till lite efter att ha lyssnat pÄ alla sportfÄnar i Ärets Sommar.
Ca 1 skÀmt i denna sÄ kallade komikers program var en liten aning roligt. Hennes tankar om pensionspolitik och annat Àr varken nya eller intressanta. Nja tack.
60+ kör Magnus pÄ med samma kaxighet och sjÀlvironi som alltid. Ett vÀldisponerat program om topparna och dalarna under en lÄng karriÀr. à terkommande genom programmet Àr smÄ upplÀsta utsnitt frÄn gamla sÄgningar i pressen - roligt grepp!
Handlar till stor del om Annas olika kÀrleksförhÄllanden med mera. Intimt och personligt... Men hur intressant Àr det egentligen att höra om hennes gamla pojkvÀnner?
Alexander bjuder in Aron Flam som bisittare för ett filosofiskt program om det moderna informationssamhÀllet och vilken plats individer och samhÀllsklasser har i detta. Inte sÀrskilt vetenskapligt, men ÀndÄ lite tankevÀckande och intressant. Formatet med dialogprogram funkar bra.
LÀser pÄ beskrivningen att hon Àr dramatiker etc. Programmet handlar ingenting om detta. IstÀllet blir vi förvandlade till Mariannes terapeut medan hon gÄr igenom barndomen i en oerhört dysfunktionell familj och det blir tvÄngsbeteenden, kÀnslomÀssiga och psykiska störningar, otrohet, skuld, sjÀlvmord, och andra muntra Àmnen. Obönhörligt tragiskt och inte pÄ nÄgot förlösande sÀtt heller utan mest obehagligt. Om man fÄtt nog av solsken under semestern och vill bli psykiskt knÀckt lagom till jobb- eller skolstarten sÄ rekommenderas detta program.
Minns ingenting. NÀr jag lÀser beskrivningen lÄter det lite likt Sara Mohammed, sÄ möjligen att det programmet tog upp samma plats i min hjÀrna som Sakines program och helt enkelt ersatte det.
Ănnu ett riktigt bra program frĂ„n en musiker! Musikernas Ă„r i Ă„r? Till skillnad frĂ„n mĂ„nga andra kör Mikael det mĂ€rkligt ovanliga greppet att faktiskt musiksĂ€tta sitt program. Det vill sĂ€ga, prata över stĂ€mningssĂ€ttande musik; till exempel medan han pratar om jazzkvĂ€llar i nĂ„gon kompis lĂ€genhet spelas passande musik i bakgrunden. Genast förstĂ€rks bilderna i huvudet av det han berĂ€ttar.
Det inleds med mÄlande beskrivningar av hans liv och leverne i Harlem, New York. Senare blir det om hur moderna uppsÀttningar av klassisk musik kan bankas fram, med tÀtt samarbete mellan kompositörer, producenter, koreografer, och utövare. DÀremellan nÄgonstans en halvt hallucinatorisk sekvens om utbrÀndhet, depression, missbruk. Asbra!
Sven berÀttar ointressanta historiska fakta utan nÄgon rimlig anledning, som varför tryckfrihetsförordningen finns, och sedan mÄttligt intressanta berÀttelser om olika verksamheter och sysselsÀttningar han haft sedan sina första aktier vid 12 Ärs Älder. MusiksÀttningen sker till synes slumpmÀssigt utan koppling till pratet. TrÄkigt!
Emilia berÀttar om hur det var att bli förÀldralös som tonÄring och bo i fosterfamilj. Inte dÄligt, men... Det var vÀl inte sÄ intressant, egentligen.
Edward Àr en riktig karaktÀr, han. En riktig livsnjutare vars glÀdje i fest, sÄng, studentikositet, mat, och dryck verkligen smittar av sig i programmet. Trots att allt inte gÄtt som pÄ en rÀkmacka för Edward genom livet, utan det blir en del svÄrigheter, sÄ blir man pÄ gott humör av att lyssna pÄ detta.
NÄgot man dÀremot verkligen, verkligen inte blir pÄ gott humör av, Àr att lyssna pÄ Saras sommarprogram. UppvÀxten i Irak under ett strÀngt hederssystem Àr den överlÀgset bÀsta delen av programmet - helt galet vad hon fÄtt ta sig igenom. Men nÀr hon mestadels avhandlat det blir det mycket om vad hon gjort sedan hon flydde och vilka problem med hedersförtryck hon ser hÀr i Sverige. HÀr tycker jag tyvÀrr att programmet tappar fart. Sara har inga problem att identifiera problem pÄ problem pÄ problem, men Sara, vilka lösningar vill du se dÄ? Eftersom hon jobbat mycket med detta har hon vÀl förhoppningsvis massor med förslag pÄ hur man kan komma Ät dessa problem, och det Àr synd att vi inte fÄr höra sÀrskilt mycket av det. En mer konstruktiv sista tredjedel hade suttit perfekt i detta vÀldigt deppiga program.
Sommar 2016:s mest sövande röst stÄr Carola för. I övrigt Àr det ett helt OK program. En vÀlbalanserad presentation av denna svenska musikikons liv frÄn barndomen, genom genombrottet 1983, och fram till hur hennes liv ser ut idag.
đžđžđž
Ănnu en musiker bosatt i New York med en historia av missbruksproblem? Okej dĂ„, men hade nog varit lĂ€ttare att uppskatta i en annan sĂ€song, och inte sĂ„ nĂ€ra inpĂ„ Mikael Karlsson. Ăven om det finns skillnader: Mikael pratade mer om hur musiken blir till, och Isabella hĂ„ller sig mer till det personliga och inre, samt tar Ă€ven upp mer politik.
đ°đ°đ°đ°
Ja jösses, var ska man ens börja!? Bert Àr, som alla sÀkert vet, en mycket speciell karaktÀr, och nÀr han fÄr fritt spelrum i detta program blir det en rejÀl Äktur och en intressant inblick i en hjÀrna som funkar hyfsat annorlunda jÀmfört med vad jag tror Àr genomsnittet, eller i alla fall min egen. FrÄn skivbolag, till nöjesfÀlt, till flyktingförlÀggningar, till nÄgot annat, Àr det en och endast en frÄga som gÄr igÄng i Berts huvud: Finns det nÄgot sÀtt att tjÀna pengar pÄ detta? Och om det finns, sÄ kan du ge dig sjutton pÄ att Bert kommer hitta det, och göra det bÀst.
NÀr han berÀttar om skivbolaget Àr det idel tankar om listettor, hits, platinum, försÀljning, och ingenting om sjÀlva musiken. NÀr han (enligt vad han berÀttar) blev utfryst ur massa sammanhang pga sitt politiska engagemang, fÄr vi dÄ höra hur Bert kÀnde och tÀnkte? Nja, framför allt Àr det dÄ noga med hur mÄnga miljoner han estimerar att han förlorade pÄ tillbakadragna affÀrer. NÀr det gÀller partiet han startade, Ny Demokrati, var det mer som för att jÀvlaranamma bevisa att han kunde lyckas med Àven detta, Àn för politikens egen skull - han erkÀnner rakt ut i programmet att ND var ett missnöjesparti.
Ăven om Bert inte Ă€r den person man gillar mest i vĂ€rlden, Ă€r detta program en upplevelse som rekommenderas.
đžđž
En text blir inte per automatik bÀttre för att man slÀnger in fler ord. "Slumpens mystik förde oss samman". Vad Àr det för dumheter? Varför inte "Slumpen förde oss samman"? Förutom en ibland överlastad text Àr det rÀtt OK men inget extraordinÀrt. Inte mycket om hans arbete som filmregissör heller. Roligast om tandlÀkarskrÀcken.
Komikerduon Bianca och Tiffany har charmat mÄnga med sin vassa, feministiska humor, och sÀkert har de en del smarta och roliga saker att sÀga. Men... mÄste det vara sÄ skrikigt? :( Fin touch att ta med mamma, men blev mest trött i huvudet av detta program.
Oj, minns nÀstan ingenting. Först trodde jag att jag missat programmet, men sedan mindes jag att han pratade en del om dyslexi. Det var sÀkert inte helt dÄligt (för dÄ hade jag kommit ihÄg det). Sorry, Bertil!
En och en halv timmes program om tatueringsbranschen, hur kul kan det vara egentligen? Riktigt kul visar det sig! Ove visar sig vara ett av de dÀr dolda guldkornen som Àr betydligt mer intressant Àn man tror. Han Àr extremt kunnig och har sett mycket, vilket ger gott om brÀnsle att hÄlla Àmnet intressant hela vÀgen.
Ulrika jobbar med nÄgot sÄ oerhört jobbigt som övergrepp pÄ barn via internet. Det Àr hemskt och inte sÀrskilt bra berÀttat eller intressant. LÀrde mig ingenting som jag inte visste innan.
Alexander sÀger att han inte gÀrna berÀttar om sitt förflutna, vilket Àr synd! BerÀttelsen om hur gick frÄn misshandelsdömd brÄkstake till respekterad atlet hade varit intressant att höra mer om. Annars Àr det ett kort men rÀtt OK program dÀr man fÄr lÀra sig mycket om sporten mixed martial arts (MMA).
Komplicerad relation med förÀlder, fysisk och psykisk misshandel i familjen, en nÀrstÄendes död... KÀnns bekant? Malous program Àr varken speciellt unikt i vilka Àmnen som tas upp, eller speciellt skojigt att lyssna pÄ.
FN-chefens berÀttelse om hur han blÄste i visselpipan angÄende övergrepp pÄ barn inom FN, och hur han sedan blev behandlad av organisationen Àr som en minithriller. Intressant, bra, spÀnnande, och skrÀmmande!
Nu jÀklar slÄr jag till och sÀtter Ärets första femma. Emil Jensen har jag aldrig hört talas om innan, men det visar sig att han Àr en riktigt vass berÀttare, ordvÀndare, rimmare, och sprÄktrixare. Den röda trÄden Àr Emils relation till systern, men pÄ vÀgen blir det gott och blandat om Emils barndom, musikskap, politiska engagemang, missbruk, tvÄngstankar, sorg, bÀttre-förr-mentalitet, med mera. Miljöerna görs levande tack vare hans berÀttarskicklighet. Trots att Emil delvis berör tunga Àmnen kÀnns programmet aldrig tungt att lyssna pÄ, utan lÀttsamt och trevligt utan att vara tramsigt.
Och, jag sa ju frÄn början att jag inte skulle recensera musiken i Är, men... Musiken Àr jÀttebra.
Och innan man vet ordet av sÄ Àr det sommar igen. Soligt och varmt, blommorna Àr lika utslagna som pollenallergikerna, boskapen lika utslÀppta som kontorsarbetarna, och Sommar i P1 lika igÄng som stadens ett Är lÄnga backlogg med vÀgarbeten.
Jag har rÀknat pÄ hur mycket tid Projekt Sommar tog förra Äret, och resultatet blev ca JÀttemÄnga timmar. Det var roligt att göra, men JÀttemÄnga timmar Àr mer tid Àn vad jag vill lÀgga i Är. DÀrför kommer Ärets variant vara (Ànnu) mer ansprÄkslös. Jag kommer bara att lyssna pÄ programmen en gÄng och hastigt skriva om det som fastnar. Fastnar inget sÄ blir det inte sÄ mycket att sÀga om just det programmet. Jag kommer inte heller gÄ igenom musiken om det inte finns nÄgot speciellt att sÀga - för att spara Ätskilliga timmar lyssnar jag pÄ programmen som nedladdningsbar podd vilket betyder att musiken Àr bortklippt. Hoppas det ÀndÄ ska bli nÄgra ovÀntade guldkorn och nÄgra hÀrliga sÄgningar! HÄll till godo!
Författare Àr, rimligt nog, ofta duktiga pÄ att hÄlla sommarprat, och David Àr inget undantag. Han hÄller sig till ett tema - den komplicerade relationen till pappan - och berÀttar pÄ ett strukturerat och vettigt sÀtt. Helt OK start ("start") pÄ Sommar 2016!
DĂ€r författare ofta Ă€r bra pĂ„ att hĂ„lla intressanta berĂ€ttelser, sĂ„ ja, finns det ju flera andra fina kvaliteter hos Sommars mĂ„nga inbjudna sportutövare. Ta till exempel Johans anekdot om nĂ€r han körde fel under ett OS-lopp, alltsĂ„ missade nĂ„n markering och skidade kĂ€pprĂ€tt Ă„t fanders. En sĂ„dan absurd historia hade en duktig berĂ€ttare kunnat dra ut pĂ„, kanske salta med lite fĂ€rgstarka detaljer, och gjort riktigt skojig. HĂ€r blir det mest ett konstaterande. Ăvrigt sportsnack i programmet Ă€r bara trĂ„kigt.
Gunhild Àr tragiskt drabbad av den vÀldigt otrevliga sjukdomen systemisk skleros, men programmet handlar ocksÄ mycket om hennes engagemang i miljöfrÄgor och speciellt hÄllbar matproduktion. BÄde hopp och förtvivlan i ett rÀtt sÄ engagerande program.
Yes! Varje Är brukar det vara ett par program med en forskare pÄ nÄgot intressant specialÀmne och nu Àr det dags för datalogen Danica som hÄller lÄda om robotik och artificiell intelligens. Hon berör bÄde tekniska och psykologiska faktorer inom omrÄdet. Hur fÄr man en dator att kÀnna igen ett föremÄl pÄ bild (och varför Àr det sÄ sjukt svÄrt)? Kan man fÄ en mÀnniska att lita pÄ en robot - tillrÀckligt mycket för att vilja lÀgga sitt och anhörigas liv i dess hÀnder? Var gÄr ens grÀnsen mellan mÀnniska och robot?
Danica förklarar hur hennes gamla extraknÀck som stÀdare ledde till tankarna pÄ en framtid dÀr robotar kan utföra alla trÄkiga och farliga jobb; hon visar sedan hur hennes forskning har praktiska tillÀmpningar genom att berÀtta hur robotar skulle kunna hjÀlpa till att ta hand om hennes funktionshindrade son. Inte bara Àr detta ett intressant Àmne, Danicas sÀtt att vÀva in sitt privatliv i Àmnet Àr riktigt genomtÀnkt. Rekommenderas.
Medverkan i filmen Flyga drake ledde till problem för hans familj i hemlandet Afghanistan, och Ahmad tvingades fly till Sverige. Denna skÄdespelares liv Àr i sig filmiskt och detta blir ett dramatiskt och intressant Sommarprogram.
SmÄtt absurda historier som hur Ingvar blev en fot med hela svenska folket, och hur hans TV exploderade sÄ fort de borgerliga politikerna visade sig i rutan, Àr höjdpunkterna. I övrigt ett okej program ifrÄn en som varit en betydande figur i den svenska samtidshistorien.
Toms program handlar helt och hÄllet om förlusten av hans sambo och att ta hand om den efterlevande lilla dottern. Jobbigt att lyssna pÄ men starkt.
Gloria var vid slutet av 50-talet en av de första svarta i USA att fÄ börja pÄ en vit skola efter att högsta domstolen till slut slagit fast att rassegregation inte var tillÄtet. Men sÄ enkelt som ett domstolsbeslut var det förstÄs inte att radera ut rasismen, utan motstÄndet mot Gloria och de andra Ätta afroamerikanska eleverna var starkt. SÄ starkt att regeringen fick tillhandahÄlla militÀreskort för att barnen skulle kunna ta sig till skolan utan att bli misshandlade eller vÀrre! Helgalet. Ett intressant vittnesmÄl frÄn USA:s historia.
Nu Àr det hög tid att sammanfatta musikÄret 2015. HÀr följer min personliga lista över de 20 album och EPs jag gillat bÀst frÄn det gÄngna Äret, med lite exempellÄtar praktiskt insprÀngda.
20. Mew - + -
Lite svÄrtydd rubrik kanske. Albumet heter alltsÄ "+ -". Mew har alltid gillat smÄkryptiska titlar. Danskarnas sjÀtte studioalbum bjuder inte pÄ nÄgra kraftiga omsvÀngningar i sound utan Àr en ganska klar fortsÀttning pÄ deras etablerade, drömska, svÀvande, naivistiska pop. Tror nog att "+ -" Àr nÄgot rakare Àn den lite klurigare föregÄngaren, men fortfarande vÀldigt bra musik med starka refrÀnger att dagdrömma sig bort till.
19. Disrupted - Morbid Death
Ludvikabandet Disrupted slÀpper sin fullÀngdsdebut och det Àr som massage för hörselgÄngarna. De spelar dödsmetall av klassiskt snitt, inga krusiduller och pÄhitt, bara riktigt hög kvalitet. Gitarrljudet Àr krispigt som ett knÀckebröd, medan sÄngen Àr tvÀrbrutal och samtidigt alldeles lagom artikulerad. Allt Àr placerat mycket behagligt i mixen, lÄtarnas lÀngd och antal har hÄllits rimliga, och det finns helt enkelt inget att klaga pÄ. All musik mÄste kanske inte innehÄlla papuanska tvÀrflöjter, elektro-beats i 7/19-takt, och dubbla symfoniorkestrar, utan ibland vill man bara ha en portion fiberrik dödsmetall, och dÄ levererar Disrupted med bravur.
Dessutom har de lagt upp hela albumet pÄ sin Youtube-kanal!
18. Deafheaven - New Bermuda
Deafheaven fick en stor hit med sitt förra album Sunbather som med sin vÀgg av tremologitarrer, melankoliska ackordföljder, och avlÀgsen vrÄlsÄng tog mÄngas öron med storm. Det vore för lÀtt att göra ett likadant album igen, sÄ hÀr drar de istÀllet ner solgasset en smula och skruvar upp mörkret. TongÄngarna Àr lite mera mollstÀmda, den distade skriksÄngen har flyttats fram i mixen och den invaggande vÀggen av ljud har spetsats till nÄgot mer aggressivt. Jag vill nog sÀga att jag gillade Sunbather lite mer, men detta Àr ocksÄ riktigt bra.
17. Panopticon - Autumn Eternal
Multitalangen Austin Lunn, som utgör hela Panopticon, tog sig in pÄ första plats i förra Ärets lista med albumet Roads to the North. Redan 2015 Àr han tillbaks med en ny fullÀngdare. Först kan jag sÀga att detta Àr inte lika bra som Roads to the North. Folkmusik-influenserna var mer integrerade pÄ det albumet Àn pÄ det hÀr, och lÄtarna kÀndes mer genomarbetade. Det kÀnns faktiskt som ett steg tillbaka.
Det andra jag kan sÀga Àr att om man undviker att jÀmföra alltför mycket med 2014 Ärs bÀsta album sÄ Àr Autumn Eternal ÀndÄ vÀldigt bra musik. Högkvalitativ folk-doftande black metal som passar till höstens skogspromenader.
16. Kraja - Hur lÄngt som helst
Damkvartetten Kraja sjunger egenkomponerad folkmusik, och ja, det Àr vÀl nÄgot av det finaste jag hört under 2015. Texterna Àr dikter plockade frÄn diverse kÀllor, ibland ganska otippade sÄsom traditionella indianska eller kubanska verser. Framförande och mix gÄr inte att hitta nÄgra brister med. Möjligen kan man tycka att det vore mer elegant om albumet antingen hade varit 100% a cappella, eller haft ett flertal smÄ instrumentala mellanspel instuckna. Nu Àr det nÄgra fÄ lÄtar som har lite brass-tut eller pianoplink som inte tillför sÀrskilt mycket. Men det Àr en petitess. Detta album Àr sÄ snyggt sÄ man blir golvad.
15. Pyramids - A Northern Meadow
SÄ hÀr lÄter det nog om man beskriver genren black metal för en utomjordisk blÀckfisk och lÄter den spela in ett album. PÄ nedÄttjack. Förvirrade, trevande gitarr-"melodier", omÀnskligt kÀnslokall trummaskin, och slÀpig, introvert sÄng. Liknar verkligen ingenting annat. Inte Ärets mest lÀttlyssnade album, men efterhand framtrÀder nyanserna, och faktiskt, den bisarra skönheten, mer och mer.
14. Paradise Lost - The Plague Within
Kan inte sÀga att jag Àr speciellt inlyssnad pÄ britternas tidigare verk (borde kanske fixa detta), men har inte Paradise Lost lÀnge varit mer av ett gothic metal-band? The Plague Within Àr i alla fall en ganska tung doom-historia med mycket growl och endast milt kryddad med strÄk, piano och skönsÄng pÄ sina stÀllen. Det faller mig helt i smaken. LÄtmaterialet Àr starkt, det mÀrks att det handlar om veteraner som vet vad de gör. Stabilt!
13. GosT - Behemoth
Texasbon James Lollar i GosT sÀllar sig till den vÀxande skara utövare av genren som kallas synthwave, som hÀmtar sin inspiration i 80-talets action, science fiction, skrÀckfilmer, och datorspel. Om synthwave kan det sÀgas mycket, till exempel att genren sÄ smÄtt exploderat pÄ sistone, eller att mycket av musikerna lÄter vÀldigt lika varandra. DÄ tycker jag att GosTs debut Behemoth ÀndÄ Àr urskiljbar i mÀngden som lite mer hÄrt, avskalat, och oborstat med sina kraftigt distade synth-attacker och sataniska bildsprÄk.
12. Solefald - World Metal. Kosmopolis Sud
Under den kittlande pretentiösa beteckningen World Metal slÀnger de galna norrmÀnnen i Solefald ned alla musikstilar, instrument, tidsÄldrar, och kontinenter de kan komma pÄ i en stor mixer och blandar till Ärets mest spretiga album. Pipande flöjtmelodier, Ronja Rövardotter-sÄng, progressiv metal, growl, handtrummor, techno... Och det Àr bara de tvÄ första minuterna av albumet. Texterna avhandlar saker som mÀnsklighetens och musikens historia frÄn afrikanska trummor till norsk black metal, nÄgon sorts civilisations/modernitetskritik blandat med reflektioner om Solefald sjÀlva, mellankrigstidens Europa, och terrordÄden i Norge 2011. Ja just det, och en av lÄttexterna bestÄr bara av ord som börjar pÄ B... Med en fri tolkning av begreppet "ord". Helknasigt.
11. Ahab - The Boats of the Glen Carrig
The Boats of the Glen Carrig Àr en bok av William Hope Hodgson frÄn 1907 som handlar om ett gÀng skeppsbrutna som försöker överleva mot havets krafter. Ett passande material för "nautiska doom"-bandet Ahab att ta itu med. PÄ detta album har de varvat de blytunga gitarrerna och marianergravsgrowlet med en hel del lugna, finstÀmda passager. Och av nÄgon anledning funkar det sÄ sjukt bra med temat. Perioder av lugn och kontemplation, tills helvetet brakar loss och en storm fÀrgar havsskummet rött - lÄter det inte precis som skeppsbrottslitteratur? Fraser Àr ofta lyfta direkt ur boken till texterna, men anpassade sÄ att det flyter (ha ha) som en lÄttext. AvfÀrda inte Ahab som ett gimmick-band, för detta tyckte i alla fall jag var en riktigt vass skiva, med text, musik, och tematik som drar Ät samma hÄll och skapar en stark helhet.
10. The Moth Gatherer - The Earth Is the Sky
Stockholmarna i The Moth Gatherer hade 2015 samlat ihop mal-ande riff nog för en uppföljare till sin makalösa debut. The Earth Is the Sky Àr inte alls lika bra, men fortfarande en riktigt stark och dynamisk mix av krossande sludge, post-rock, elektroniska passager, och ett repetitivt ljudsprÄk som suger in lyssnaren.
9. Erik Lundin - Suedi
Ingen Àr mer chockad Àn jag över att hitta en hip-hop-EP i listan över Ärets bÀsta slÀpp. Men Erik Lundins flow och ordvÀndande Àr sÄ högklassigt sÄ det inte Àr klokt. Varje gÄng man lyssnar pÄ de fem lÄtarna upptÀcker man nya referenser. Texterna avhandlar förortsliv som sÄ mycket annan hip-hop, men det görs med en hantverksskicklighet hÀstlÀngder före, ja, alla andra? Erik Lundin satsar inte pÄ att slÄ vÀrldsrekord i stavelser per minut, utan har ett kontrollerat, vÀlportionerat flow sÄ att varje rim sitter som en smÀck.
8. Cave of Swimmers - Reflection
Oj oj oj oj oj! Cave of Swimmers golvar motstÄndet med tung rock av högsta klass. Det Àr monumentalt svÀngiga riff, det andas lÀtt av progressiv metal, och kryddas med lite bongotrummor. SÄngen Àr rent löjligt bra och kraftfull. Min enda invÀndning Àr att de endast bjuder pÄ fyra spÄr. Man vill ju ha mer! Ett fullÀngdsalbum med 8-9 lÄtar med samma kvalitet hade varit fantastiskt.
7. My Dying Bride - Feel the Misery
Paradise Lost Àr inte de enda doom-veteranerna frÄn Halifax som slÀppte nytt 2015; det gjorde Àven deras kollegor, och ett av mina favoritband sedan lÀnge, My Dying Bride. Och tusan om det inte Àr det bÀsta de brittiska dysterkvistarna gjort pÄ en hel handfull med Är, Àven om förra albumet ocksÄ var bra. Soundet Àr vÀlbekant vid det hÀr laget, det Àr sorgesamma gitarmelodier, fiol, och smakfull synth, med texter om romantik, förlust och död. Men just detta album kÀnns, av nÄgon anledning som Àr svÄr att sÀtta fingret pÄ, riktigt starkt. Det minner pÄ ett fördelaktigt sÀtt tillbaks till gamla storverk som Songs of Darkness, The Dreadful Hours, till och med till The Angel and the Dark River frÄn 1995. Fattar inte hur det Àr möjligt, men 47-Ärige Aaron Stainthorpes growl lÄter minst lika bra om inte bÀttre Àn nÄgonsin tidigare. Varje lÄt har sin egen karaktÀr, vilket annars Àr ett vanligt (och rimligt) klagomÄl pÄ bandets svagare alster. Efter 13 album kan det inte vara lÀtt att hÄlla lÄgan igÄng, men jag Àr vÀldigt glad att Bruden verkar vara i ett uppsving och hoppas det hÄller i sig!
6. Beaten to Death - Unplugged
Fler galna norrmÀn, fler knasiga genrekombinationer. Beaten to Death mixar grindcore med, ja, indierock? Eller nÄt? Ofta Àr det som att gitarrerna kör en egen lÄt vid sidan av medan trummorna och sÄngaren manglar för glatta livet. PÄ nÄgot sÀtt vÀvs de separata delarna ihop till ett ruggigt musikaliskt, tekniskt fullÀndat, suverÀnt kaos. LÄtarna och hela albumet Àr korta, sÄklart, men kan lyssnas pÄ mÄnga gÄnger. HÀr Àr tre videor.
5. Magic Sword - Vol. 1
à rets bÀsta synthwave stod det mystiska bandet Magic Sword för. Till skillnad frÄn GosTs hÄrda skrÀck-inspirerade tongÄngar sticker Magic Sword ut genom att Ästadkomma den mest episka, heroiska synthwave man kan tÀnka sig. Fantasy, magi, och hjÀltedÄd. Lyssna pÄ det hÀr i hörlurar sÄ kommer till och med en tripp till bostadens soprum kÀnnas som en episk resa, ett Àrofyllt uppdrag för att rÀdda vÀrlden frÄn all tÀnkbar ondska. Det blir tvÄ lÄtar, bÄda dessa var alltför bra för att inte lÀmna som provlyssning.
4. Bosse-de-Nage - All Fours
Amerikanska Bosse-de-Nage tar black metal och slÄr ihop med post-hardcore, och levererar sÄ ett av Ärets mest uppslitande album. Tremoloriff, smattrande trummor, ylande ljudeffekter, och sÄng som skriker desperation och Ängest. Texterna Àr helsjuka. De flesta Àr som yrvakna beskrivningar av obehagliga drömmar, desorienterande och förvirrande. At Night med sin sinnessjuka text naglar fast lyssnaren och slÀpper inte taget förrÀn sista tonerna av The Most Modern Staircase klingat ut.
3. Grift - Syner
FrÄn djupaste VÀstergötland ljuder tonerna av gammelsvensk Ängest, och sÀllan lÄter det lika förtrollande bra som i Grifts socken-svartmetall. Bilderna som rullar upp för ens inre syn bestÄr av torra grÀshedar, kala trÀd, och bleka smÄ stenkyrkor dÀr kantorn pressar fram dystra toner ur tramporgeln medan den utmÀrglade församlingen sitter pÄ de utstuderat obekvÀma bÀnkraderna med knÀppta hÀnder och hatar sig sjÀlva av hela sin kraft nÄgon gÄng för cirka hundra Är sedan. Grift bestÄr endast av en person, men med Syner har han Ästadkommit nÄgot som bÄde lÄter oerhört klassiskt, och oerhört frÀscht.
2. Izah - Sistere
Minns ni The Moth Gatherer frÄn plats 10? De vars nya giv inte var riktigt lika bra som debuten? HÀr har vi ett hollÀndskt band vars egna debut pÄminner mycket om just The Moth Gatherers debut. Nattsvarta, blytunga riff blandas upp med repetitiva, melankoliska post-rockiga melodier som omsluter en i nÄgon slags mys-Ängest. SpÄren Àr endast fyra till antalet, men fyller ÀndÄ en CD till bristningsgrÀnsen genom att vara helt orimligt lÄnga, pÄ ett föredömligt sÀtt som förhöjer kÀnslan av förlorat begrepp om tid och rum.
1. A Swarm of the Sun - The Rifts
PÄ The Rifts har stockholmsduon A Swarm of the Sun valt att skriva varje lÄt med pianot som utgÄngspunkt. Det mÀrks. Det Àr ett smart grepp som fÄr stilen att kÀnnas lite egen och nyskapande. Musiken Àr lÄngsam, svÄrmodig post-rock, med en del tyngre partier insprÀngda. Albumet Àr inte bara en samling lÄtar, utan Àr mer gjort som ett helgjutet verk med musikaliska teman som Äterkommer och varieras. Ett album att försjunka och förlora sig i, emotionellt kraftfullt, och vÀl vÀrt att kallas för 2015 Ärs bÀsta album trots den hÄrda konkurrensen.