tisdag 18 augusti 2015

Projekt Sommar 2015: 10-16 augusti - Magnus Nilsson, Maria Strømme, Owe Sandström, Fredrik Reinfeldt, Ben Gorham, Seinabo Sey, Ulla Skoog

10 augusti - Magnus Nilsson

Prat: 
Magnus är kock och låter så gott som hela programmet handla om mat. Bra! Dessutom från flera intressanta vinklar, såsom vad som skiljer mat från andra kulturuttryck, hur matkulturen, sättet att framställa mat, och hantera råvarorna förändrats genom tiderna. Rapporten från en fäbod är intressant, och alltid uppfriskande när folk tar sig till lite andra grepp än att bara sitta och prata instängda i en studio.

Musik: 
Indierock och lite sånt. Junip, Säkert!, The Tallest Man on Earth... Ingen knytning till ämnet, men helt OK musik.


11 augusti - Maria Strømme

Prat: 
Hurra, ännu en kunnig människa som pratar om sitt specialområde! Här är det medicinsk nanoteknik för hela slanten, och o-boy vad bra det är med nano! Maria utlovar alla möjliga otroliga framsteg som snart kommer göras med hjälp av nanoteknik. Även om man tycker en del av utsagorna är optimistiska så går det inte att förneka att det låter sjukt coolt. Spruta in nåt nano-jox som får kroppen att bygga ny vävnad. Nanobehållare av guld som transporterar cellgifter in i cancertumörer. Nanorör som man drar nerver igenom för att överbrygga skadad vävnad. Maria pratar om en massa häftiga grejer på en lagom teknisk nivå, så man inte känner sig idiotförklarad, men ändå hänger med.

Framåt slutet blir det tyvärr lite ointressant jobb- och företagssnack också när Maria absolut ska ställa länder mot varandra, i en stor tävling om vem som "får jobben". Men mestadels är detta ett bra Sommarprogram i vetenskapsgenren.

Musik: 
Varför spelar alla Bruce Springsteen i år? Förutom Pink Floyd och Leonard Cohen (som vi båda för övrigt också hört flera gånger förut i Sommar) så är det nästan inget här jag gillar.


12 augusti - Owe Sandström

Prat: 
Apropå att "höja statusen för läraryrket" som är en av samhällsdebattens återkommande klyschor. Här har vi ett sätt - lyfta fram en inspirerande lärare som Owe, som brunnit för yrket, och gjort en massa för att föra det framåt både på lokal och högre nivå. Owe har också gjort en jäkla massa annat. Väldigt mycket, väldigt annat. Djur och kläder har varit hans två intresseområden, vilket gett honom såpass olika roller som lärare, zoolog, safariguide, kläddesigner, och scenograf.

Musik: 
Mycket med folkkära svenska stjärnor som Tommy Körberg, ABBA, Björn Skifs, Lasse Berghagen. Motiveras av berättelsen, så +1 blomma för det.


13 augusti - Fredrik Reinfeldt

Prat: 
Ett lättsamt program. Alldeles i början pickar Fredrik på mikrofonen med näsan "som en hackspett" så att det dunkar i ljudmixen. Det är en smula bisarrt att höra en f.d. statsminister, tidigare knappast känd för sin skojfriskhet, göra något sådant, och det får mig att skratta till. Upptåget är alldeles säkert ett kalkylerat grepp för att skapa en lättsam stämning; genomgående märker man tydligt att Fredrik kan det här med retorik. Utom ibland då det svävar iväg - "för manlig spis och lesbiska", vad menar karln där egentligen?

Programmet handlar om hans kommande bok, om omställningar i livet, och att bli 50-åring. Inget om uppväxten och sånt, bara några få berättelser från tiden i politiken (och då handlar det om småroliga anekdoter som man inte hört förut), utan mest om framtiden, vilket är uppfriskande. Lite politiska åsikter blir det, men det är inte så meningsfullt eftersom de hålls på en så övergripande nivå att nästan vilken svensk politiker som helst kunde ha sagt ordagrant samma saker.

Man kan tycka många saker om den politik som Fredrik och hans kollegor i regeringen förde (och tro mig, det gör jag), men det här sommarprogrammet handlar inte alls om det. Programmet i sig faller under kategorin okej, men utan att ha supermycket djup eller substans.

Musik: 
Minns ni Bengt Baron? Just det, han som spelade "Den ena handen vet vad den andra gör", en låt som sågar honom själv och allt han står för längs med fotknölarna, samt motsäger precis det han pratade om i sitt program? Gissa vad - i Fredriks program får vi höra Ebba Grön-versionen! Tyvärr är det inte lika roligt den här gången, eftersom jag är mer säker på att Fredrik är smart nog att förstå vad låten handlar om.

I övrigt inget anmärkningsvärt.


14 augusti - Ben Gorham

Prat: 
Parfym och basket. Ännu en person med två väldigt olika karriärer. Ingen av dem är något stort intresse för mig. Har svårt att peka ut något som är dåligt med det här programmet, men det är bara ett sådant som inte fastnar på mig.

Musik: 
Mycket hip-hop, en indisk låt, och lite annat.


15 augusti - Seinabo Sey

Prat: 
Denna artist var för mig okänd. Programmet handlar om normer kring vithet, kropp, och utseende, och om Seinabo själv. Ger slående, konkreta exempel på hur normer kan yttra sig, som hur det inte finns kläder över storlek M, hur "hudfärgade" strumpbyxor och smink inte alls ser ut som ens egen hud, hur mörkhyade underrepresenteras. Apropå sig själv berättar Seinabo att hon i grundskolan gick i musikklass i Halmstad - se där! Det gjorde jag också - Kul koppling.

Musik: 
Återigen cirka två bra låtar och resten inte så värst intressant. Här är det Mos Def och Röyksopp som jag gillar bäst.


16 augusti - Ulla Skoog

Prat: 
Först blir det ganska kortfattat om hennes skådespelarkarriär. Texten är väldigt tillkrånglad. Överarbetad, och när jag inte lyssnar på helspänn utan missar något så fattar jag helt enkelt inte vad hon pratar om.

Sen blir det hus. Hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus och ännu mera hus. Gamla hus. Ulla pratar mer om byggnadsvård i sitt sommarprogram än den totala summan av allt jag någonsin hört om byggnadsvård i hela mitt liv. Och ungefär sex-sju gånger mer än jag någonsin behövde höra. Visst finns det ett allmänintresse i att höra om myglet som byggentreprenörer och kommuner m.fl. ägnar sig åt när det gäller att riva, renovera, och sabotera gamla hus, men utöver det orkar jag faktiskt inte lyssna hur länge som helst på prat om fönster, lister, fasader, puts, trä, dörrar, takpannor, isolering, färg, och glas. Ulla brinner verkligen för det här, och jag är ledsen att behöva sätta ett lågt betyg, men för mig är det här dessvärre inte roligt, inte intressant, och jag väntar bara på att det ska ta slut.

Musik: 
"Trettifyran" passar ju i alla fall utmärkt i temat, "Seasons in the Sun" och Simon & Garfunkel är väl OK.


Och det var allt! Femtiosju program, femtiosju recensioner. Tack alla som tittat in och läst! Nästa inlägg blir det sista i Projekt Sommar 2015, och då blir det en sammanfattning av säsongen.

fredag 14 augusti 2015

Projekt Sommar 2015: 7-9 augusti - Magdalena Gerger, Annika Norlin, Magnus Böcker

7 augusti - Magdalena Gerger

Prat: 
Chefen över Systembolaget pratar bolagssnack. Det blir aldrig särskilt intressant och är inte så bra berättat. Det är rent av imponerande hur vaga och oengagerande anekdoterna berättas.

Musik: 
Finner musiken mestadels intetsägande som R.E.M., ABBA. Det här programmet kommer jag glömma fortare än jag hinner säga ... vad var det jag pratade om?


8 augusti - Annika Norlin

Prat: 
Ett program helt tillägnat PMS. Vi får således nästan ingen information om resten av Annikas liv som låtskrivare och artist, men desto mer fakta om hormoner och sånt. Annika upprepar sig i några fall, men dock ett bra och lärorikt program! Gillade sekvensen om hur människor inte är så statiska som vi tror utan förändras utifrån förutsättningar, där hormonnivåer är en.

Musik: 
Måste dela ut ett högt betyg, främst för att Annika imponerande har hittat ett flertal låtar på sitt ämne - "PMS", "Hormones", "The Pill", och "Pregnant Women Are Smug"! Starkt jobbat! Listan är helt okej rent musikaliskt också.



9 augusti - Magnus Böcker

Prat: 
Han låter som en bokhandel, men är börs-VD. Det blir ganska mycket bolagssnack igen, men även lite lärorik fakta om Singapore. Situationen för pressfriheten i Singapore behandlar dock Magnus mest med en axelryckning, och det är tråkigt när han babblar om att svenska skolan är så dålig jämfört med den Singaporeanska som är så bra. Varför? Vad är det som görs bättre där, som vi kan applicera även här? Ingen aning, det säger Magnus ingenting om. Den enda mirakelkur han lägger fram är "vi måste höja lärarnas status". Herregud, vilken insikt! Tror jag aldrig hört någon annan säga något liknande förut!

Musik: 
Om det är ironi, om han på riktigt tycker om låten, eller om han bara vill döda oss lyssnare kan vi aldrig veta, men Magnus inleder i alla fall med tre och en halv minuts Genévekonventionsvidrig dansbandsmusik i form av "Jag vill vara din, Margareta". Jag kreverar. Min mage surnar, skallen snurrar, och det svartnar för ögonen. Kallsvettas blod, krampar, och hyperventilerar.

Resten var inte så värst bra heller.

måndag 10 augusti 2015

Projekt Sommar 2015: 1-6 augusti - Bea Åkerlund, Markus Näslund, Åsa Jinder, Alexander Ekman, Jögge Sundqvist, Daniel Poohl

1 augusti - Bea Åkerlund

Prat: 
Stylisten Bea lever ett maxat, hektiskt liv i Los Angeles. Trots att jag är ointresserad av mode så är det ett intressant och rätt så välberättat program.

Musik: 
Engelskspråkig pop, funk, hip-hop, rock, centrerat på 80-talet. Sisters of Mercy, Grandmaster Flash, Led Zeppelin, David Bowie, Kate Bush, med mera. Funkar bra tycker jag.


2 augusti - Markus Näslund

Prat: 
Markus bjuder på mycket hockeysnack, men programmet är ändå hyfsat tillgängligt. Den sekundära röda tråden är typ "hur olika livet kan falla ut" och funkar bra.

Musik: 
Pop-rock. Allt låter likadant, förutom att några låtar är lite mer country-fierade än andra. Bob Segers "Turn the Page" var faktiskt helt OK. Sedan kommer Metallica in och gör en cover på samma låt, fast med sitt platta, knastertorra, och odynamiska sound.


3 augusti - Åsa Jinder

Prat: 
Augustis tema så här långt verkar vara självbiografier - alla har pratat om sin egen uppväxt och sitt liv och det har inte varit några "fack-program". Samma sak gäller Åsa. Precis som de ovanstående är även Åsas berättelser hyfsat intressanta och välberättade. Hon pratar mycket om sina egna framgångar, men det är OK. Skojigt om när hon för första gången formulerade sin dröm om att bli nyckelharpist, för Joey Tempest.

Musik: 
Åsa spelar en hel del musik som hon själv figurerar i. Turligt nog har hon varit med i varierade sammanhang. Men den här låten vann alltså Eurovisionsschlagerfestivalen 1995!? Oerhört märkligt. Det låter ju bra!


4 augusti - Alexander Ekman

Prat: 
Alexander gör ett riktigt bra, roligt program om dans, lek, att gå från deltagare som dansare till att bli ledare som koreograf, att få med sig folk på storslagna visioner som att fylla en opera med vatten eller dansa nakna, att göra korkade saker på fyllan, att klä ut sig, och att ha lättstörda grannar. Detta medryckande program går ej att motstå.

Musik: 
Blandat program med klassisk musik, modern dansmusik, med mera. Inleder med fet barock, sen blir det fransk danspop (kolla videon, apropå koreografi), avskalad techno, supersoft jazz, och en massa annat.


5 augusti - Jögge Sundqvist

Prat: 
För dagens sommarvärd är träslöjd livet. Detta sommarprogram faller under genren där nördar berättar om sitt intresse - och Jögge gör det väldigt kul och bra. Programmet har en ramberättelse där Jögge försöker förklara för en kulturjournalist vad slöjd egentligen är - ett berättargrepp, vilket man inte hör i varje Sommarprogram. Berättargrepp alltså. Är det inte alla som använder... Hur som helst. Jögge för även långa samtal med björkar, och allt framförs på härlig dialekt. Slöjdämnet hade jag med nöd och näppe godkänt i när jag gick i skolan, men det här sommarpratet får väl godkänt av mig.

Musik: 
Prat: 
Här bara rasslar det på med flera riktigt bra sommarprogram i rad. Daniel, VD på Stiftelsen Expo, plockar fram nationalismens grundargument och sågar det längs med fotknölarna. Han pratar om sin mammas kärlek till papperlösa Michel, uppväxten under de främlingsfientliga 90-talsvindarna, och en thriller-liknande infiltration av Nationaldemokraterna. Intressant och bra.

Musik: 
Ständigt denna Springsteen! Och Håkan Hellström dessutom. Men även ruskigt bra från Esbjörn Svensson Trio, och en del annat helt okej.

torsdag 6 augusti 2015

Projekt Sommar 2015: 28-31 juli - Hans Mosesson, Kristina Sandberg, Maxida Märak, Stig Grybe

Prat: 
Hans är en sån skådespelare man inte kan se på bild utan att enbart tänka på rollfiguren han förknippas med - Ica-Stig. Men lyssna går bra, jag glömmer fort alla tankar på billig bacon och Dafgård-pajer. Hans berättar om lumpen i flottan, det politiska uppvaknandet, aktivism, skådespeleri och musik. Och, så klart, hur han blev reklamfilmsskådespelare och några anekdoter om den långa tiden som Ica-Stig. Så hur blir en vänsteraktivist och proggmusiker full med upptåg en symbol för konsumtion och kapitalet? Det enkla, men ändå rätt så rimliga svaret är (spoiler): pengar. Han var pank.

Musik: 
En del progg såklart, och så lite Pink Floyd och Monica Zetterlund. Bra!


29 juli - Kristina Sandberg

Prat: 
Handlar nästan uteslutande om Kristinas romanfigur, hemmafrun Maj. Visst är det en historia som inte så ofta berättas, visst är Kristina både enormt engagerad och kunnig i ämnet, och visst lär man sig en del om husmödrarnas villkor under första halvan av 1900-talet. Men tyvärr räcker inte ämnet för att hålla mitt intresse i 90 minuter. Rekommenderas om man känner sig sugen på ämnet, och/eller har läst någon av Kristinas böcker tidigare.

Musik: 
Blandad kompott. Pop, visor, jazz. Marie Bergmans "Ingen kommer undan politiken" återkommer. Minns inte vem som spelade den förra gången, men i Kristinas program passar den ju förträffligt.


Bild: "Reindeer Fence" av pipinator / CC BY-NC-ND

30 juli - Maxida Märak




Prat: 
En spännande person - same, hip hop-producent, aktivist. Maxida är en riktig rebell och kämpar mot utarmningen av samernas livsmiljö och kultur. Hon levererar attacker på gruvorna, rovdjurspolitiken, psykvården, med mera. Det är en lågmäld ton men med starka, fokuserade känslor som bubblar under ytan. När hon tar upp självmordsfrekvensen i Sápmi är det så att det hugger till. Ett engagerande program från ett intressant perspektiv.

Musik: 
Samisk musik är fet. Det är något med den jollrande jojken som framkallar storslagna känslor av uråldrig historia, ursprung, släktskap, och såna saker; samtidigt som det passar att mixa med typ vilken modern musikstil som helst! Eftersom Maxida jobbar just med att blanda jojk och moderna tongångar, blir det en hel del sånt i programmet. Även lite nordamerikansk musik, Jokkmokk-rapparkollegan Kitok, lite mer ordinär rap, och det hela avslutas med... en låt som blandar traditionell indiansång med dessvärre alldeles hiskelig EDM. Men Maxidas musik höll nästan hela vägen!


31 juli - Stig Grybe

Prat: 
Ännu en skådespelare, ännu en massa skådespelarprat. Detta är dock okej, begripligt, och opretentiöst till skillnad från "vissa andra". Inget häpnadsväckande extraordinärt, men ett hyfsat program.

Musik: 
Gammal jazz och så. Inget man stör sig på, men inget man blir helt hänförd av heller. Detta kan mycket väl vara årets minst anmärkningsvärda program!

tisdag 4 augusti 2015

Projekt Sommar 2015: 23-27 juli - Arkan Asaad, Syster Karin, Zara Larsson, Olle Jönsson, Alice Teodorescu

23 juli - Arkan Asaad

Prat: 
Arkans berättelse kretsar kring när hans familj ville gifta bort honom med en släkting. Han berättar om episoder från uppväxten, vad som ledde upp till familjens beslut om tvångsgiftet, och vad som hände sedan. Det är spännande, intressant, fängslande, och väldigt bra berättat. En av de allra bästa i den självbiografiska genren.

Musik: 
Tydligen är det Bruce Springsteen-år i år, Arkan lägger till en låt av "The Boss" till handlingarna. Även om inte allt fångar mitt intresse, var låtarna här ändå rätt så passande utvalda till berättelsen. Och Chequerboard var ju rentav en trevlig ny bekantskap.


24 juli - Syster Karin

Prat: 
Inte så förvånande för en nunna blir det en del prat om Gud och Jesus, vilket i mina öron blir ungefär lika begripligt som Gunilla Röörs sommarprogram. Men när det blir lite mer världsligt är det väldigt trevligt att höra på detta sommarprogram. Karin berättar om hur hon hamnade i kloster, hur föräldrar och omvärlden reagerat på hennes beslut, och så lejonparten av programmet som handlar om klostrets arbete med flyktingbarn.

Musik: 
Mycket klassiskt. Vad gäller det sakrala backar vi genom musikhistorien: Bach, sedan Palestrina, en anynom 1400-talskompositör, och till slut gregoriansk hymn. Roligt är att Karin försöker lyfta sitt instrument blockflöjten från sin småskole-status och visa att det finns faktiskt seriös musik skriven för instrumentet! Mellan varven blir det schysst jazz, Simon & Garfunkel, och lite sånt.


25 juli - Zara Larsson

Prat: 
Det är märkligt alltså, hur olika människor kan se på saker och ting. Lite av Zaras ungdomliga betraktelser kan man väl känna igen sig i, men det här extrema drivet att över allt annat, inte främst bli bäst på något man brinner för, utan bli så känd som möjligt, att synas och höras mest av alla, det är för mig ungefär lika begripligt som... ja, som när Syster Karin pratar om Gud, eller Gunilla Röör pratar om Teaaatern.

De självbiografiska historerna säger mig inte så mycket annars. Lite märkligt när Zara berättar om en tågkrock mest som en kul anekdot; vafan, det lät ju som en rejäl olycka! Var det ingen som blev allvarligt skadad?

Sen blir det en hel del feminism också såklart. Det är som tur är inte lika uppgivet nattsvart som jag upplevde Sanna Lundells program, utan lite mer jävlar-anamma-känsla. Konkreta förslag på förbättringar blir det kanske inte så många visserligen. Men det blir en bra attack på macho-kulturen och en hemsk berättelse om en afghansk flicka.

Musik: 
Att lägga Lalehs "Some Die Young" efter berättelsen om flickan är ju lite genomtänkt - och väldigt tragiskt. Sen så är det lite kaxig hip-hop, lite Elvis, och en massa radiopop som inte intresserar mig.


26 juli - Olle Jönsson

Prat: 
Olle är en Redig Skåning, med gott om kul anekdoter om hur hans band, Lasse-Stefanz, blev till, med mera. Trots att han är frontfigur i ett populärt band så har Olle även en annan sida som en ensamvarg som gärna drar sig gärna undan ensam emellanåt - som introvert själv kan jag relatera. Berättelsen om när han botar sin flygrädsla men fick något mycket... fånigare, fick mig att skratta. Trevligt program!

Musik: 
Så länge jag kan minnas har jag avskytt den typiska dansbandsmusiken. Som väntat är det här ingen höjdarlista för mig. Men det blir ändå lite vettig musik som Black Sabbath, Paul McCartney och annat.


27 juli - Alice Teodorescu

Prat: 
Starten om skiftet från barndomens Rumänien till Sverige är rätt okej. Och i övrigt, tja, detta sommarprat var inget som bara passerade obemärkt förbi, utan fick igång hjärnaktiviteten, så poäng där i alla fall!

Jag orkar inte riktigt gräva ner mig i varenda tvivelaktig sak som Alice säger, varenda insinuant uttalande som man gärna hört en uppföljande förklaring till, som t.ex. "Att vara fattig var ingen ursäkt att inte vara bildad" (vem säger motsatsen, att fattiga ska hållas obildade?), "Att försörja sig själv och de sina var en självklarhet" (till skillnad från för... vem exakt?), eller när hon engagerat beskriver hur "Vi såg Ceaucescu hånas av det folk hans perverterade ideologi tagit som gisslan. På svensk TV såg vi honom skoningslöst avrättas på juldagen" (och det fick dig att känna... hur då?), eller "Att vara kvinna är inget straff" (... okej?).

Orkar inte heller fördjupa mig i Alice motsägelsefulla uttalande om att "Jämlika blir vi först när vi trots våra olikheter behandlas likadant", samtidigt som "Skolan måste kompensera för de olika förutsättningarna eleverna tar med sig in i klassrummet".

Jag ska bara ta ett par saker, annars skulle denna text bli tre gånger så lång som själva programmet. Ni har lite bränsle kvar i eldkastartanken efter Sanna Lundell hoppas jag?

"I Sverige kan man bli landets bäste rånare, eller landets bäste advokat. Det är upp till var och en."


Ja, att alla kan bli stjärnadvokater är självklart, i bemärkelsen att chansen för var och en är någonstans mellan 0 och 100 procent. Det är inte fysikaliskt omöjligt för någon att bli advokat. Denna insikt är knappast meningsfull. Det är lite mer intressant att fråga sig om var och en i Sverige har samma möjlighet att bli advokater, och vad man annars ska göra något åt saken. Alice resonemang verkar basera sig i att man ska göra ingenting. De som är utsatta ska istället "ta sig i kragen".

Det är tröttsamt hur svart eller vit Alice framhåller frågan om fritt val kontra struktur, privilegier och miljö. "Utan det fria valet är vi slavar under vår historia och vårt arv". Det kan inte vara så att vår historia och vårt arv påverkar hur vi har möjlighet att utnyttja vårt fria val? Typ lite grann i alla fall? Antingen har varje människa 100% fritt val eller så är varje människa 100% slav?

Min favoritförklaring av vad privilegier är har jag läst någonstans på internet, och jag parafraserar här: Tänk dig att livet är ett datorspel. Alla människor spelar livets spel, men inte på samma svårighetsgrad. En vit, eller rik, eller man, eller vad man nu vill ta som privilegierad grupp, kör på "easy", medan någon i en mindre privilegierad grupp kör på "hard", eller kanske "medium". Det är inte omöjligt att komma långt i spelet på "hard", precis som det inte är otänkbart att förlora på "easy", men det betyder inte att svårighetsgraderna inte existerar.

"Åsiktskorridor bla bla yttrandefrihet bla."


Jag blir lite trött. Det finns ingen "åsiktskorridor" i Sverige, idag, 2015, om man har några som helst rimliga referensramar. Om det finns en åsiktskorridor i Sverige idag, så har det i samtliga andra epoker i historien funnits ett jäkla åsiktsnålsöga, en mikrometerstor åsiktspor.

Anledningen till att folk just nu upplever att det finns en smal åsiktskorridor är att de bedömer smalheten på fullständigt fel saker. Ett rimligt mått på hur bred en åsiktskorridor är, är att kolla hur många olika åsikter som når till hur många mottagare. Antal åsikter multiplicerat med antal mottagare = någon viss åsiktsvolym. Denna åsiktsvolym, eller åsiktsflöde, är lika med storleken på åsiktskorridoren.

Ett orimligt sätt som folk använder för att bedöma hur bred korridoren är, är att kolla hur mycket mothugg de får när de själva yttrat sig om något, och tänka att bredden på korridoren är omvänt proportionell mot antalet mothugg. "När jag skrev den här ledaren så fick jag 500 mailsvar som argumenterade emot, man får visst inte säga någonting i det här landet!" Men en stor mängd svar bevisar tvärtom att åsiktskorridoren är bred! Den var bred nog att din åsikt nådde fram till minst 500 personer som tyckte annorlunda än du, och deras åsikter nådde tillbaks till dig! Anledningen till att du får så mycket svar på tal är för att denna åsiktsautostrada är så bred att det faktiskt finns plats att möta massor med folk som har en annan åsikt än du själv.

Aldrig någonsin tidigare har så många vitt skilda åsikter spridits till så många vitt skilda mottagare. Aldrig tidigare har det funnits större möjligheter att hitta fler människor som delar en smal åsikt, ett specialintresse, eller en ovanlig erfarenhet. Orsaken stavas med tre dubbel-ven, såklart. Visst är det så att en del inte vågar eller vill säga vad de tycker på grund av floder med hat, hotelser, förtal, eller personangrepp. Det är såklart helt förjäkligt, men det är en del av samma utveckling; baksidan av samma medalj, nämligen den att fler åsikter, tankar, idéer och uttryck nu sprids mera snabbt, vitt, och brett än tidigare i historien. Så kan vi begrava begreppet "åsiktskorridor" på sophögen nu, lyfta oss någon nivå eller två från de Inception-lika lagren av meta-meta-meta-debatter, och slippa höra en sommarvärd nästa år också klaga på att man inte får säga någonting i det här landet? Fast det förstås... Det är ju tack vare vår breda åsiktsautostrada som jag får höra dem...

Musik: 
Rätt så bra med lite Simon & Garfunkel (igen), Elton John, ett par Leonard Cohen, och lite annat.