Oj oj, nu ligger man enormt mycket efter här förstås. Semestern har slagit till och krossat allt som liknar rutiner. Här kommer i alla fall en handfull recensioner som tar oss en liten bit mot att vara ifatt. Nu var det ett tag sedan jag lyssnade på de här programmen, så recensionerna baseras till stor del på de mer eller mindre kryptiska anteckningar jag lyckades ta medan jag lyssnade.
Prat: ❀❀
Tema: Kroppsvätskor, främst svett och mens. Clara berättar om hur hon blev Youtubare - allt började med ett skämt om hur man utläser "Apotekarnes julmust". Men jag har ju också skämtat om "apotek-Arnes", säkert varje jul i 15 år. Jag kanske också borde lagt upp en video på ämnet om jag vetat att det kunde leda till en lukrativ karriär som Youtube-kändis!
Claras program är självcentrerat, inte för att det varken behöver göra det dåligt, eller att det gör henne unik bland Sommarvärdar. Däremot upplever jag en ganska stor dos tröttsam "
humblebrag", typ "Stod och var konferencier på melodifestivalen inför 3 miljoner tittare, och så hade jag sån enorm handsvett! Pinsamt!"
Men samtidigt är självironin lite kul ibland. Kan tänka mig att detta sommarprogram tilltalar en del tonåringar, och kul att det finns, men för mig var det inte en av höjdpunkterna.
Musik: ❀
Pop. Håkan Hellström-räknaren tickar upp till 3. Trist lista. Regina Spektor är det enda bra.
Prat: ❀❀❀
Georgios program handlar om ADHD. Hans engagemang idag är ju som jag förstod det att visa att ADHD är en positiv diagnos, vilket kanske inte följer helt uppenbart på hans berättelse om knark, alkohol och misär... Nej, men jag förstår väl vad han menar, att barn med dessa diagnoser behöver mötas av rätt stöd och kompetens i skolan, vilket då inte hände i hans eget fall. Bra berättat om att vara ung och inte passa in.
Musik: ❀❀
En del OK låtar. Imperiet, Simon & Garfunkel... Minns nästan inget mer om musiken även efter att ha tittat igen på listan...
Prat: ❀❀❀
Kanada! Ett land jag tycker man inte hör så mycket om, så tummen upp för att ambassadör Kenneth håller landet i centrum för sitt program. Han pratar om skogarna, invandringen, uprsprungsbefolkningen, med mera. Lagom personligt, lite lärorikt, och trevligt att höra om.
Musik: ❀❀
Återigen har jag inte antecknat något om musiken, och återigen får jag inga starka minnesbilder av att titta på listan, och orkar inte heller lyssna igenom allt igen. Tror det var en del OK, och Stan Rogers var till och med bra.
Prat: ❀❀❀❀
Saga berättar om hur det var att växa upp i en killkropp men känna sig som tjej. Det är inget särskilt skojigt program, med all mobbning, depression, och självskadande. Dock en stark berättelse ifrån ett perspektiv som är bra att det hörs.
Musik:❀❀❀❀❀
Riktigt bra! Indie / alternativ elektronisk och elektrisk musik. The Knife, Björk, Placebo såna saker. Bra låtar som passar i berättelsen.
Prat: ❀?
"Va? Troll-program."
Detta är det enda som står om Lizas program bland mina anteckningar. Vad jag minns så bestod det mest i att hon trollade och provocerade alla sina hatare. Säkert välförtjänt för dem, men för någon som mig som inte har någon speciell relation alls till Liza så var det väldigt ointressant.
Musik: -
Det här minns jag däremot. Musiken bestod till stor del av "ironiskt", "roligt" trollande med lyssnaren. USA:s nationalsång följt av Sovjets följt av Deutschlandlied följt av svensk vit makt-musik. TV-serie-vinjett framförd av bräkande getter. Och så lite musik som bara är rent dålig, såsom Limp Bizkit. Att slänga in en riktigt bra låt med Nightwish i listan gör det hela bara mer oaptitligt, som att strö fruktströssel över ett härsket skunkkadaver.
Prat: ❀❀
Återigen en person med riktigt intressant yrke / intresseområde som berättar för lite om det och istället om mindre intressanta utläggningar från ett ganska alldagligt liv. Får inte reda på mycket mer om Edvards forskning på hjärnan än vad man kunnat läsa i en sammanfattande tidningsnotis om 2014 års nobelpris. Det var väl OK annars.
Musik:❀
Först är det Ane Brun, som väl inte är enormt häftigt, men uthärdligt. Men sedan kommer en trio låtar som bara inte är av denna värld. Först "Noen ganger er det All Right", en bisarrt tråkig jazzvisa-platityd med någon som konstant pratar (inte sjunger) på norska över. Sedan "Skillingsvise", där jazzmusiken kanske är lite mer intressant om än tutig och irriterande, men med örontorterande kass, mumlig prat-sång. Den tredje är "Nærmere deg min Gud", bokstavligen himlen för alla som älskar frälsis-jazz med falsksång.
Man får intrycket att Edvard Moser av någon anledning hatar sång av hela sin själ. Men strax blir man helt förvirrad, då Edvard bränner av en trio riktigt bra låtar! Pink Floyd, ett schysst Kyrie signerat Frode Fjellheim, och en av Björks bästa låtar. Betyget kan ändå inte bli annat än en etta. Edvard försöker leka med mina känslor, men den norska jazzen brände mig en gång för mycket, och inte ens Floyd och Björk kan få mig tillbaka!
Prat: ❀❀❀
I början är jag inte ens säker på att jag kommer orka lyssna färdigt på detta, och är övertygad om att ett lågt betyg är nära förestående. Nina inleder med att utlova ett superdeprimerande, kolsvart program, där allt är åt helvete, tråkigt, och jobbigt. Hon börjar prata om hur hemsk sommaren är och hur mycket hon hatar årstiden. Jag bävar inför de kommande 90 minuterna...
... men ganska snart släpper svärtan en hel del, och det blir berättelser som flera gånger faktiskt är rätt roliga. Bra berättelse om mamman som kom ut som lesbisk, roligt om hur hon och kompisen lyssnar på kassettband och fantiserar om killar, och engagerande med historien om skolan som förbjöd sonen att rita våldsamma teckningar. Bra program, men vilken märkligt avskräckande inledning!
Musik:❀❀❀
Här är något märkligt: Den 3 juli spelade Saga Becker bland mycket annat "Jóga" med Björk och "Wonder" med Soap & Skin. Sedan spelade Edvard Moser också "Jóga", bara två dagar senare. OK, inte så konstigt, det är en av hitlåtarna med den hyfsat kända artisten Björk. Men gissa vad Nina spelar nu: "Wonder"! Hur många lyssnar ens på Soap & Skin? Och samma låt igen, bara dagarna efter? Men jag klagar inte, jättebra låt, och Ninas lista innehåller en del annat bra också.
Gunilla verkar mer intresserad av att göra ett program som ska vara så pretentiöst, svårforcerat och förvirrande att ingen annan människa ska kunna förstå det. Möjligen att den som rutinmässigt analyserar Dramatenuppsättningar av Den fjättrade Prometheus över en flaska rödvin på torsdagskvällarna får ut något mer ur programmet än vad vi ifrån den kulturlösa pöbeln får, men det är väl tveksamt. Jag får en känsla av att allt innehåll om man skalar av alla lager av flum egentligen är ganska icke-anmärkningsvärda anekdoter om skådespelarlivet, men jag har ingen aning, för jag fattar helt enkelt inte vad hon säger.